Många församlingar kämpar idag med sin ungdomsverksamhet. Det kan vara svårt att locka tonåringar till kristna samlingar och aktiviter, inte minst gäller det ungdomar som växer upp utan koppling till kyrkan.

Trakterna kring Kinnekulle i Västergötland var en gång väckelsebygd, men idag har församlingslivet dött ut i de flesta av kapellen. Inne i Götene finns dock Equmeniakyrkan kvar. Trots att medelåldern är hög bland medlemmarna har man inte gett upp. Församlingen satsar på kommunens ungdomar.

— Vi har aktiviteter nästan varje dag, säger Emil Johansson, som är ordförande i Equmenia och anställd av församlingen på deltid som församlingsutvecklare.

Kärnan i ungdomsverksamheten är Prisma, som församlingen driver sedan flera år tillbaka tillsammans med Korskyrkan, som tillhör Pingst och Evangeliska frikyrkan. De två kyrkorna delar på ansvaret och tack vare många ideella ledare blir det en stor bredd på de samlingar och verksamheter som ingår i Prisma-konceptet. Under en vanlig vecka finns det något att göra nästan varje veckodag: det rör sig om sportaktiviteter, tonårsverksamhet för yngre, bönegrupper och större samlingar.

— Vi vill att det ska finnas flera vägar in. Alla kanske inte vill vara med i en bönegrupp, men då kan sporten bli en inkörsport till tron, säger Emil.

Det finns en stark vilja att nå alla unga, inte bara de som kommer från kristna familjer. Några timmar i veckan besöker Emil och andra representerar från församlingarna ortens högstadieskola. Det är ett sätt att nå utanför kyrkväggarna.

— Där får vi ju förstås inte prata om kristen tro, vilket vi naturligtvis respekterar, men eleverna lär känna oss och det är en början att bygga relationer, säger han.

Ett annat dragplåster är sportlovslägret i norska Trysil, som är mycket populärt. Varje år åker ett 50-tal deltagare till Norge.

— Nästan alla ungdomar har varit med någon gång. Och många gör starka andliga upplevelser under lägret och fortsätter därför att komma till kyrkan, säger Ida Andersson, som är anställd ungdomsledare i församlingen.

Emil är ett exempel på att skidåkning och sport faktiskt kan vara en väg in till en tro. När han växte upp var han skeptisk till kyrkan men han älskade idrott. Därför åkte han med på församlingarnas skidläger.

— Jag fick ont under veckan, och några bad för knät som blev helat. Hur jag än försökte så kunde jag inte riktigt förneka det som hade hänt. Så blev jag blev nyfiken på mer, jag började gå på möten och på den vägen har det fortsatt, säger han.

Att komma in som ny i en församling kan vara ett stort steg. Emil tycker dock att han fick stort stöd och kände sig snart hemma i Equmeniakyrkan.

— Det är en helt annan stämning och kultur än den jag var van vid. Samtidigt så gör man saker tillsammans i församlingen, och det är något jag tycker om. Jag tror att omställningen var störst för mina vänner, som tvingades inse att jag slutat med vissa grejer, säger han.

Målet är att flera ska göra som Emil gjorde. Även om församlingarna är glada över att många kommer på Prismas samlingar så arbetar man för att unga också ska bli en del av församlingslivet.

— Vi betonar att Prisma inte är en församling, utan att till exempel söndagsgudstjänsterna är viktiga. Vi försöker på på olika sätt underlätta för att unga också ska komma på söndagarna, säger Ida.

— Vi har undervisning om olika steg i tron. Vi berättar att när du blivit frälst så ser vi gärna att du döper dig, och att du går in i församlingen. Vi lyfter upp sådana frågor för att de ska börja fundera, för att de ska förstå att detta är viktigt och något som jag behöver. Det var så jag förstod att jag behövde församlingen, säger Emil.

Men hur fungerar det när Prisma är ett samarbete mellan två församlingar? Vill inte varje församling att de unga i slutändan ska hamna just hos dem?

— Det är klart att vi som församling vill ha fler medlemmar. Men vi ser tydligt hur ungdomarna knyter an till vissa personer. Och om det är en ledare i Korskyrkan så är det naturligt att fortsätta gå dit, är det Ida så kan de komma hit. Det är inte en konkurrensfråga, säger Emil.

— Vi gläds varje gång ungdomar hittar en församling, oavsett vilken det är, säger Ida.

Enligt Marianne Boström, som är föreståndare i församlingen, har det ekumeniska samarbetet betytt mycket. Att de är två församlingar som samverkar gör verksamheten mer uthållig och livskraftig. Genom åren har församlingarna haft perioder där de haft både fler och färre ungdomar.

— Men när vi är flera församlingar så blir det inte ett glapp i ungdomsarbetet. Om vi har färre kan det vara fler i Korskyrkan och tvärtom. Det blir en kontinuet och inte lika sårbart, säger hon.

Att de är två församlingar gör också att de har tillgång till många olika lokaler.

— Och vi kan ta lite från Equmeniakyrkans tradition, lite från Pingst och lite från EFK. Ungdomarna behöver inte välja, säger Ida.

I Prisma försöker ledarna lyssna till de frågor som ungdomar har idag. Ida berättar att många tvivlar på att de duger som människor.

— Det är många som känner prestationsångest. Är jag tillräckligt bra i skolan? Men man kan också fråga om man är tillräckligt bra för att tro och komma till kyrkan. Väldigt många är pressade och då är det skönt att vi kan erbjuda en plats att möta dem, säger hon.

Men de pratar inte bara om känslor. En del ungdomar efterfrågar också mer teoretisk och apologetisk undervisning som verkligen utmanar. De vill veta vad kristen tro säger om döden och om Gud.

— Vilken undervisning man önskar kan bero på hur långt man kommit i sin tro. Om du är en bit på vägen kan det hända att du blir ifrågasatt av dina kompisar i skolan och då vill du kunna svara när de kommer med kritiska frågor, säger Emil.

Att Prisma betyder mycket för många unga har blivit tydligt under coronapandemin. Istället för att ställa in försökte kyrkorna hitta vägar att fortsätta. Man har till exempel haft digitala gudstjänster som unga och andra har kunnat följa i mindre grupper i hemmen.

— Många är tacksamma eftersom de inte trott det skulle bli något på jättelänge, säger Ida.

— Det blev uppskattat, och kan mycket väl bli något vi fortsätter med. Vi har lärt oss mycket som vi kan ha användning för senare, säger Emil.