Claes-Göran Ydrefors.
Känner mig förbryllad inför ledarsidan i veckans nummer av Equmeniakyrkans tidning ”Sändaren”.
Magnus Hagevi skriver att ”vid kyrkokonferensen fanns en skiljelinje mellan Equmeniakyrkans stora huvudfåra med evangelisk teologi och en minoritet med en mer liberalteologisk inriktning. Medan evangelisk teologi vill sätta Jesus i centrum genom att betona hans offer på korset, en personlig relation med Jesus, vägledning i Bibeln och evangelisation prioriterar en mer liberalteologisk inriktning detta i mindre utsträckning”.
Svårt att inte tänka att i Hagevis värld är liberalteologen mindre troende än den som omfattar en evangelisk teologi. Som att tron kan mätas som vore det ett febertillstånd. Finns det i nån mer strikt mening ens några liberalteologer i Equmeniakyrkan?
Så gör Hagevi exv frågan om valet av kyrkoledare till en konflikt mellan liberalteologiskt präglade församlingar i Stockholmstrakten och andra mer evangeliska församlingar i Småland, Västergötland och Bohuslän. Hela debatten kokar Hagevi ner till detta enda.
Evangelisk teologi
Hoppet ställer Hagevi till yngre i Equmeniakyrkan, då stödet för evangelisk teologi tenderar att vara starkare bland yngre. Det är dom som är Equmeniakyrkans framtid just därför att dom mer omfamnar just en evangelisk teologi. Så lätt Hagevi gör det för sig.
Det är så många frågor som ställer sig på kö inför det Hagevi skriver. Om vad det är att sätta Jesus i centrum - en alldeles, alldeles central fråga i relation till Bibelns texter. Hur ska texterna om Jesus förstås och vad ska vi tala om? Vart kommer vi i samtalet med en utgångspunkt att några – med Hagevis måttstock - uppenbarligen sätter Jesus i centrum mer än vad andra gör? Som att några borde ha en typ av förtur då Equmeniakyrkans framtid ska till för att vi alls ska ha en framtid för Equmeniakyrkan. Är det så att liberalteologisk är den som menar att evangelisation i vår tid i hög grad stavas diakoni? Vad menar Hagevi när han säger ”att evangeliska värderingar sannolikt kommer öka i betydelse i framtidens Equmeniakyrka”. Vad är det för värderingar? Vad är det för annat som väntar runt knuten? Mindre av nåt och mer av nåt annat? Vad är det Hagevi mer konkret hoppas ska hända då han skriver att ”kyrkokonferenser alltmer kommer att sätta Jesus i centrum med evangelisk teologi”? Återigen - mindre av nåt och mer av nåt annat? Vadå?
Skriver svepande
Hur ska jag ens förstå det Hagevi svepande skriver om liberalteologi? Är jag liberalteolog när jag predikar att trons konsekvenser också innefattar att ge sig i kast med det vi kan kalla politiska frågor? När jag tror att ett fokus på exv. klimat/miljö och HBTQ kan skapa växande församlingar. Är det så att kollegor som kämpat på i församlingar i kanske ett helt liv och ändå inte sett församlingen växa, inte haft kraft nog att sätta mot sekulariseringen – med Hagevis sätt att tänka. Pastorer som inte nog omfamnat en evangelisk teologi. Som att allt det Hagevi menar är liberalteologiskt, drar ner Equmeniakyrkan i avgrunden.
På riktigt - är det den här diskussionen vi tror gagnar utvecklingen i Equmeniakyrkan? Som den vi hade på 1970/80-talet då evangelisation och ett samhälleligt engagemang ställdes mot varandra. Är det ändå där vi är nu i Equmeniakyrkan? Om det är så, hur många av oss vill då vara med?
Claes-Göran Ydrefors
SVAR DIREKT:
När jag läser Claes-Göran Ydrefors insändare ser jag att han reagerar på mycket som inte kommer från mig.
Evangelisk teologi sätter Jesus i centrum genom att betona hans offer på korset och uppståndelse, personlig relation med Jesus, vägledning från Bibeln och evangelisation. Det jag skrivit om är alltså hur de med evangelisk teologi gör när de sätter Jesus i centrum.
Församlingar och kyrkor med evangelisk teologi tenderar att stå emot sekulariseringen bättre än andra. I Sändaren skriver jag att detta börjar märkas allt mer i Equmeniakyrkan.
Däremot skriver jag inte något om att vara mer eller mindre kristen eller troende. Det har Ydrefors lagt dit. Likaså har du lagt dit en motsättning mellan diakoni och evangelisation som jag inte ser. Jag har inte läst någon religionssociologisk studie som visar på ett sådant negativt samband, utan diakoni, socialt arbete och samhällstjänst är ungefär lika vanligt förekommande i kyrkor och församlingar med olika teologi (även om en del pratar mer om sociala frågor).
Eftersom jag själv var i nyingåldern på 1970-talet har jag dålig koll på vad du menar hände då (som medelålders ledarskribent i Sändaren har jag tagit upp såväl HBTQia, klimatförändringar som socialt engagemang).
Det du nämner ägde rum för ett halvsekel sedan. Jag undrar vad du som ung vuxen då tänkte när någon började prata om vad som hände på 1920-talet? Till skillnad från Ydrefors tror jag inte på en tystnadskultur utan väljer att tala om det som sker i Equmeniakyrkan. Till sist en bra sak som Ydrefors nämner: fortsätt arbeta med din Bibel.
Magnus Hagevi
LÄGG TILL NY KOMMENTAR