Det finns, läser jag, sådana som anser sig veta och, ännu i juni 2019, är övertygade om att jorden är platt och att om man vandrar, sak samma i vilken riktning, så småningom riskerar att falla över kanten. Där finns också de som måste tro att solen roterar kring jorden. Inte tvärt om. Människan tillkom för cirka tio tusen år sedan, tror en liknande skara, eftersom det står så i den Heliga Skrift. Adam, den första människan, tillkom då på ett ord av Gud och hans efterkommande räknas därefter i Bibeln namn efter namn, generation på generation, i cirka tio tusen år fram till Jesu födelse.

Att hävda någon annan ordning är inom samma grupper hädelse och avfall från en sann tro på Gud. Naturvetenskapen är, enligt deras uppfattning, endast ett lögnaktigt försök att motbevisa den bibliska sanningen. Den som hävdar att vi numera har en annan världsbild än den geocentriska bör därför förbjudas att, i varje fall i kristna sammanhang, tala för en insikt om detta byte av världsbild.

Många kristna naturvetare säger nästan ingenting om detta men tror att sådana föreställningar kommer att dö ut så småningom i det uppväxande släktets möte med forskningens resultat. Kyrkoledare av alla de slag intar en liknande hållning och avstår från att bemöta fundamentalismen för att på så sätt söka behålla sina samfunds medlemstal intakta.

I universum finns miljarder galaxer och inom vår egen lilla galax, Vintergatan, miljarder stjärnor, som astrofysikerna kan se med sina teleskop. Vi behöver erkänna vårt byte av världsbild för att på ett meningsfullt sätt kunna samtala om vad vara innebär och vad vi menar med Gud. Kyrkoledare av alla kategorier måste erkänna detta byte av verklighetsbild och be om ursäkt för skandaliseringen av naturvetenskapen, till exempel genom att illustrera Darwin i gorilladräkt.

I dag öppnas en liten springa i denna riktning till och med på högsta katolska nivå genom den nuvarande påven. I vår lokala verklighet har Västerås stift öppnat ett samtal om bytet av verklighetsbild, och redovisat ett samtal om detta i den lilla, men tungt vägande skriften Planetens & Kärlekens gränser. Västerås stift, 2018. Viktig läsning för alla som vill försöka förstå vad bytet av verklighetsbild betyder för religionens och kristendomens framtid.

I boken söker man, sägs i slutkapitel, ”visa på vikten av att grundläggande bearbeta den nya existentiella situation mänskligheten befinner sig i och nödvändigheten av djupa omprövningar,” och frågar ”finns det behov av en intellektuellt mer prövande kristendom, i ett frimodigt samspel med naturvetenskapliga sanningar? Behövs en mer adekvat guds- och världsbild än de som vanligtvis torgförs i dag?” Vilket annat svar på dessa frågor än ja finns?

Kyrkoledares tystnad duger inte längre. Det gäller också Equmeniakyrkans ledartrio. När får vi en klar deklaration om vilken världsbild vi skall anse gälla?

Jag håller för sannolikt, utan att vara helt säker på det, att ingen i vår ledartrojka personligen tror att jorden är platt, att solen roterar kring jorden och att människans utveckling som art återges korrekt av evangelisten Matteus (1:1-17) och Genesis (5). Men när får vi besked om detta?