Vilken kyrka vill vi vara?

Styrelsen för EqMed

Nu bearbetas i Equmeniakyrkan vilken kyrkosyn vi har – det vill säga kyrkans självförståelse. Det sker i vår kyrkas ledning bland annat med hjälp av utredningen I kyrkans tjänst som belyser hur vi ser på ämbetet med tydliga ordningar för ”den särskilda tjänsten”.

Det sker också genom att regionala råd byggs upp i kyrkans sju regioner. Till vägledning vid uppbyggnaden ger kyrkoledningen en Instruktion som anger ramar för rådens uppgift och hur de ska tillsättas. Råden behövs av många skäl både för medarbetare och församlingar. För informationsutbyte, inspiration till och från och mellan församlingarna och medarbetargrupper. Men också för återkoppling till regionen och till kyrkan som helhet. I instruktionen begränsas tydligt rådens makt.

Det är ett vägval från kyrkoledningen som Equmeniakyrkans nätverk för medarbetare (EqMed) ser kritiskt på och som vi som kyrka behöver reflektera mer över.

I bearbetandet av Equmeniakyrkans kyrkosyn efterlyser EqMed formuleringar som förtydligar innehållet i begreppet ”ömsesidig tillsyn” i Equmeniakyrkans Teologisk grund. Vi menar att det är en brist i vår kyrkas organisationsplan att ett nationellt samråd för medarbetarkollegiet helt saknas. EqMed hävdar nödvändigheten av pågående samtal som inte regisseras eller filtreras av kyrkoledningen. Historiskt sett har ett starkt och självständigt medarbetarkollektiv varit avgörande i bildarsamfunden exempelvis för att efterfråga, driva fram och utveckla de arbetsrättsliga ordningar som vi i dag vilar på.

Vi är glada över de processer för att skapa Regionråd som nu är igång i landets alla regioner. Behovet av en stärkt demokrati i vår kyrka formulerades tydligt i den Regionutredning som genomförts under 2016. Regionråd bildas med två delar, en med representation från regionens församlingar och en från dess medarbetare. Var för sig kommer dessa att representera regionens närområden och kan agera både var för sig och tillsammans. Funktionerna har en rådgivande roll för arbetet i regionen. De ska också vara mottagare av information från kyrkan nationellt och delaktiga i processen att fullfölja beslut tagna av Kyrkokonferensen. Råden har möjlighet att ge feedback till hela kyrkoledningen via sin Regionala Kyrkoledare (RKL). Tanken är att demokratin ska stärkas i kyrkan genom ett tydligare formulerat uppdrag för församlingar och medarbetare i relation till kyrkan som helhet.

Men varför så räddhågad instruktion?

Styrelsen för EqMed fick tidigt ta del av utkastet till den instruktion som tagits fram för Regionråden. Vi skrev i vårt svar till Kyrkoledning och Kyrkostyrelse i juni; ”Vi anar i skrivningen en tvekan att ge församlingar och medarbetarkår mandat att utse sina egna representanter. Det menar vi är olyckligt”.

Den Regionala Kyrkoledaren har enligt skrivningen inte bara ansvar att initiera processen för att Regionråd ska komma på plats. Denne ska även utse lämpliga representanter vilka därefter utses (ännu en gång) av regionernas närområdesträffar. Ungefär samma lydelse gäller för tillskapandet av de regionala medarbetarråden. Regionala Kyrkoledaren utser och medarbetarna i respektive närområde utser (ännu en gång) den redan utsedda personen. Dras frågor till sin spets – vem kan eller vill ifrågasätta den person som RKL utser?

Självklart har RKL ansvaret för initiativet tas. EqMed anser att när organisationen väl är satt i sjön bör det omvända gälla och församlingar och medarbetare utser sina representanter. Det är av vikt, precis som instruktionen lyder, att RKL i sin roll ska tillse att representationen i råden blir relevant avseende storlek på församlingar, landsbygd, små och stora orter, genderfrågor etc.

Vi har i vår fortfarande mycket unga kyrka lämnat distriktsorganisationerna med därtill hörande ordningar. Syftet att inte dränera energi ur kyrkans begränsade resurser är vällovligt. EqMed hävdar att de ordningar och ramar som ges för Regionråden bör ge församlingar och ledamöter inflytande ”på riktigt”. Det bör inte råda någon tvekan om att personerna i råden har mandat från församlingar och kollegor i sina respektive närområden. Vi efterlyser en tydligare demokratisk ambition än den vi ser i den gällande instruktionen.

 

 

Styrelsen för EqMed,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Robert Larsson
Det blir allt mer uppenbart att Equmeniakyrkan är på väg att bli en hierarkisk kyrka. Jag tycker att det är mycket problematiskt (jag är ju baptist) när församlingarna ses som en del av kyrkan istället för att kyrkan är församlingarna tillsammans. Det rådande synsättet ger ett demokratiskt underskott som är mycket beklagansvärt. Equmeniakyrkan bör istället var ett sätt för församlingarna att samarbeta kring frågor som mission och utbildning, det som vi gör bättre tillsammans. I övrigt vill jag slå ett slag för den lokala församlingen. Det är för mycket överbyggnad och byråkrati i Equmeniakyrkan!
Bo Fjällström
Jag är inte förvånad! Redan första utkastet till Teologisk grund andades så pass mycket toppstyrning att många reagerade. Skrivningarna ändrades men inte intentionerna. Nu tar Equmeniakyrkan (EK) ännu ett steg till att bli en hierarkisk ämbetskyrka. Detta är en oundviklig konsekvens av att EK:s ekumeniska fokus ligger på SvK och RKK, inte på EFK. EK slår fast att ”dopet är en Guds gåva till frälsning”. Vidare bekänner sig EK till realpresens i nattvarden: ”Vi bejakar att Kristus är närvarande och verkar i sakramenten i våra kyrkor.” Enligt SvK:s kyrkoordning skall nattvarden ledas av den som är behörig att utöva kyrkans ämbete som präst, för att Jesus Kristus ska vara närvarande med sin sanna kropp och sitt sanna blod. Är det i själva verket så att EK redan har samma ämbetssyn som SvK och RKK eftersom brödet och vinet i annat fall inte blir Jesu sanna kropp och blod vid instiftelseorden?