Debatt

Vart är Equmeniakyrkan på väg?

Kyrkoledarvalet är också ett vägval för Equmeniakyrkan, anser insändarksribenten. Vart är kyrkan på väg? foto: Mikael M Johansson

I brevet till alla församlingar i Equmeniakyrkan från kyrkostyrelsen uttrycker den förhoppningen ”att tiden fram till Kyrkokonferensen blir fylld med bön och goda samtal … och då inte minst inför val av kyrkoledare”.

Den förhoppningen vill jag ta fasta på och formulerar här mina tankar.

Vart är vi på väg? Frågan är välbekant och översatt till vårt sammanhang: Vart är Equmeniakyrkan på väg? Den frågan har gnagt inom mig alltsedan jag läst styrelsens brev.

Beredningsgruppens ledare, Kerstin Torkelsson Enlund, säger i brevet att den föreslagna trion kommer att ”kunna möta de utmaningar och behov kyrkan står inför”. Men hur jag än letar i texten hittar jag inget ord om vari utmaningarna och behoven består. Det närmaste jag kommer är formuleringen ”Det samlade ledarskapet ska kunna leda vår kyrka framåt, fördjupa, urskilja det väsentliga …..”

Framåt – ja, självklart! Men i vilken riktning då? Jag menar att det är viktigt att Kyrkostyrelsen klargör hur den ser på utmaningarna, behoven och riktningen. Det är grundläggande för valet av kyrkoledning. Det är ett minimikrav att ombuden vid Kyrkokonferensen inför kyrkoledarvalet vet hur styrelsen ser på framtiden.

I brevet från Kyrkostyrelsen staplas en mängd ord om kandidaternas kompetens, mognad, vishet, teologiska kunnande, erfarenhet av ledarskap och arbete i församling, samfund och ekumenik, engagemang, kallelse att leda osv. Det är goda egenskaper.

Men vad står dessa ord för när viktiga frågor virvlar upp i både kyrka och värld som exempelvis skapelse och klimat, den avsvalnande demokratin såväl i kyrka, samhälle som värld, rättvisa och fred och miljarderna till militära rustningar, människomassorna vid Europas stängda gränser, de ökande klyftorna i Sverige, religionsfriheten, det internationella arbetet, samarbetet med Svenska kyrkan, den hemlösa religiositeten, minskningen av antalet medlemmar i kyrkan.

Jag som skrivit dessa rader ser mig som en genuin missionsförbundare med en och annan rottråd från Svenska Alliansmissionen och har inympats i Equmeniakyrkan.

Samfundets identitet och min hemförsamlings identitet är för mig avgörande frågor, det vill säga vilka vi är, vad vi vill och vart vi är på väg.

LEIF NILSSON, Jönköping

Men hur jag än letar i texten hittar jag inget ord om vari utmaningarna och behoven består.

0 Kommentarer
0 Kommentarer

Debatt

Mer inom samma ämne