Det påminner om den lite bortglömda boken Klagovisorna. Den boken handlar också om ett folk i exil. Fråntagna sina ritualer, bortförda från gemenskapen och med en känsla av att befinna sig långt bort. Precis som många av oss. Klagovisorna ger oss därför några riktigt bra ledtrådar på hur vi klarar den här sortens prövning. Israels folk gör tre viktiga saker (som de gör i alla bra predikningar).

För det första; de sörjer. Ingen annan bok är så full av tårar och klagorop som denna. Sångerna börjar med ett ”Ack…” Ibland tror vi att Guds prövning är ett test om vi kan stå emot det onda som drabbar oss. Men en prövning är inte en utmaning. Gud vill inte se om vi kan stå emot det onda utan om vi kan stå fasta genom det onda.

För det andra; de släpper det som var dåligt. Ett stråk av ånger går genom hela Klagovisorna. Folket förstår att de själva absolut inte är utan skuld. Ibland kanske det är det som händer när vi förs ut i exil. Vi får en annan blick på våra utlandssemestrar, vår konsumtionshets och våra skeva ideal. Många av oss har insett hur ohållbart vi har levt och hur oviktig vår status var. Den som det är mest synd om i sagan om Kejsarens nya kläder är ju Kejsaren själv. Han lever i en värld av lögn. När han äntligen får se sig själv som den han är så inser han att lögnen inte var värd någonting. I Klagovisorna är det Jerusalem som får ta den rollen. ”Svårt har Jerusalem syndat …De som ärat henne visar nu förakt då de ser henne naken. Hon suckar, hon vänder sig bort.” (1:8)

För det tredje; de vänder sig till Gud. Som jag nämnde tidigare så går Guds prövning aldrig ut på att visa oss starkare än det onda. Det klarar ingen av oss på egen hand. Det är därför vi ber ”rädda oss från det onda”. Det Klagovisorna lär oss är att i den mörkaste stunden så kan vi fortfarande vända oss till Gud. Ibland behöver vi sluta kämpa så att han kan börja hjälpa oss. ”Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.” (3:26)

Så därför är min uppmaning enkel. Sluta ställa om och våga ställa in.

Din församling kommer att förändras i grunden om du låter henne. Du kommer att förändras. Våga sörja. Våga släppa taget. Våga vända er till Gud. Detta måste få forma oss innan allt blir rutiner igen.

Som det står i 1917 års översättning av bibeln; ”Förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.” (5:21)

Det kan låta som en motsägelse men det är enda vägen framåt.

Pelle Lindvall

Göteborg