Hej!

Jag fortsätter meddela er om vad som händer vår Abbas (säkert en droppe i havet av allt ni får höra). Ikväll är vi i sorg då vi fått reda på att Migrationsöverdomstolen nekar prövningstillstånd. De ger ingen motivering. De säger sig ha läst hela målet och grundar sitt beslut på det. Det tror jag inte alls på. Nämndemännen satt och sov under förhandlingen. Vad ska vi göra? Vad ska Abbas göra?

Hans advokat har nu kontaktat EU-domstolen för hon anser detta fall så extremt. Jag ber er nu att vara än mer icke diplomatiska. Det handlar om liv. Jag har inte varit orolig för att Abbas ska skada sig själv tidigare, men nu är jag rädd för det. Ska vi få ett till dödsfall? Det får inte hända. Samfund och människorättsorganisationer delar ut Martin Luther King-pris...men vad GÖR VI? Vad SÄGER VI? Vad ROPAR VI ut? Var finns den heliga vreden?

Om Abbas skulle åka tillbaka till Afghanistan som han skickades bort ifrån av hans mamma när han var 12 år har han ingen. Pappan och farfar dödades av talibaner den kvällen mamman skickade iväg honom till en, för honom, okänd släkting i Iran. Han syskon kommer han inte ihåg eftersom de dog när han var liten. Mamman dog för drygt ett år sedan (har han fått besked om genom släktingen i Iran). Vi vet inte om det stämmer men Abbas har inte haft någon kontakt med sin mamma sen hon skickade iväg honom. Återvändandestödet har handläggare på Migrationsverket själv sagt att “det kan vara svårt och till och med omöjligt att få”, även om man söker. Jag var där när han sa det. ERIN är ju ett annat omtalat stöd - som skapar misstänksamhet.

 Jag kopierar in länk (http://elinlundgren.se/2017/05/20/erbjudandet-om-erin-programmet-i-afghanistan/) till vad riksdagsledamoten Elin Lundgren skriver om detta och ett citat från texten: "Jag har nu inte mejlat Karl-Terje Torvik i Kabul. Det är vi i Sverige som sitter och beslutar om hur vi ska göra. Svaren på de här, ändå inte helt komplicerade frågorna jag ställde, borde i dagsläget vara allmängods hos alla som är involverade i processen. Men av de jag frågat, andra politiker, departementet och Migrationsverkets både handläggare och ”expert” så får jag inga svar. Det verkar bara vara Torvik som eventuellt kan svara på frågorna om bärigheten i att unga, oerfarna killar som varit länge i Sverige ska driva mataffärer i krigsdrabbade. Afghanistan. Minns vad Torvik sade i artikeln jag refererade till. Han har ingen personlig kontakt med de vi skickar tillbaka. Ingen personlig kontakt. Vi får se om jag mailar honom."

Jag vet att jag nu kan uppfattas jobbig och att ni kanske inget kan göra. Det är så många som hör av sig med frågor och frustration. Och...då är det väl just det som skulle kunna ge er energi att som representanter för så många i Sverige som lever vardagen med dessa oroliga och knäckta killar, (bokstavligen) knacka på hos Löfven och fråga vad som händer. Det finns så mycket smutsigt enligt Abbas advokat och flera insatta i detta hanterande av de ensamkommande som vi kristna inte ska kunna acceptera.

Kyrkan har kunnat påverka i så många frågor genom tiderna. Nu är det dags igen. Ni har säkert gjort vad ni kunnat när ni undervisat Migrationsverket i kristendom, men det verkar tyvärr inte ha hjälpt. Vad gör ni/vi istället? Det handlar om liv. Läs gärna den väldigt kortfattade domen över Abbas här nedan och tråden mellan mig och hans advokat. Tack återigen för att ni läst ytterligare frustrerade och sorgsna rader.