Claes Eriksson lyfter i Sändaren 35/2018) flera intressanta frågor i sin respons på min debattartikel om att träna unga kristna i apologetik. Han undrar vilken kristen tro och vilka läror som ska försvaras. Inom Svenska apologetiksällskapet fokuserar vi på vad C.S. Lewis kallade ”Mere Christianity”, kärnan i den kristna tron. Att Gud finns, att Jesus är världens frälsare och att den Helige Ande verkar i dag. Det är när unga inte ser skäl att tro på det som de ofta lämnar kyrkan.
Eriksson undrar hur tron ens kan försvaras när den i Bibeln uttrycks som förtröstan på Gud. För att förtrösta på Gud behöver vi utgå från att han finns – ett påstående som är starkt ifrågasatt i dag! Som Ulf Johnsson visar i ”Med tanke på Gud” finns det ingen motsättning mellan fiduciell och kognitiv tro – de förutsätter varandra. Likt Paulus kan vi därför ge argument för kristendomen (Apg 9:29), tron är ”sann och förnuftig” (Apg 26:25).
Eriksson anmärker att apologetik utgår från att vi har rätt och ska visa det för andra. Det stämmer. Alla utgår från att de har rätt. Eriksson utgår från att han har rätt i sin debattartikel. Unga lämnar tron om de blir övertygade om att den inte är sann.
Däremot bör vi som Eriksson påpekar absolut vara öppna för att ha fel, och ärligt kunna säga ”Jag vet inte” när vi saknar svar. Det är något jag uppmuntrar ungdomar till när jag undervisar om apologetik.
Jag vill även ge ungdomarna verktyg att hantera bisarra påståenden de stöter på i skolan eller på nätet, såsom att Jesus aldrig fanns, att religion har orsakat alla krig eller att vetenskap står i motsats till religion.
För att unga ska vilja vara kvar i församlingarna behöver vi skapa apologetiska arenor där deras frågor om kristendomens sanningsanspråk tas på allvar. Apologetik handlar inte om att krysta fram dåliga svar, utan att ge bra och tänkvärda svar som utgår från det som är sant. Unga vill, likt oss andra, inte tro på lögner.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR