Debatt

Tina upp dig själv och bjud på uppmuntran

En upptining i mikron gör susen för frusna, torra bullar. Samma sak gäller människor om ”mikron” består av uppmuntran. Foto: Mostphotos

När jag för snart 20 år sedan arbetade som ungdomspastor i Sävedalens Missionsförsamling i Göteborg lärde jag känna en man som på ett unikt sätt har förädlat fikastunden till en egen konstart, nämligen församlingens dåvarande föreståndare, pastor Urban Erestam.

Denna gemytets mästare hade en förmåga att gräva fram fikabröd ur bortglömda frysar och outforskade kylskåp som slog omgivningen med häpnad. Bullpåsar från julmarknaden året innan, överblivna sockerkakor från olika decenniers symöten och rulltårtor med alltmer skiftande färgskalor grävdes fram med stor frenesi. När vi övriga vid bordet dömde ut olika fikabröd som otjänlig människoföda och föreslog att Anticimex skulle få ta sig an dessa bakverk hade Urban ett uttryck som han ständigt använde med stor inlevelse:

”Nej det är ingen fara med fikabrödet. Det behöver bara en ryggsmekare i mikron så blir det som nytt igen.”

Efter 30 sekunder (i svåra fall upp till en minut) på full effekt i mikron hade undret skett och gamla bullar och kakor som återfått sin lyster. Varje kaka och bulle hade i Urbans ögon sitt unika värde och existensberättigande.

Den senaste tiden har jag i mötet med människor i olika sammanhang tänkt på hur vi alla är i behov av en slags ryggsmekare i mikron på olika plan. Det är så lätt att se på sitt eget och andras liv och tänka att det saknar både den smak och form vi önskar att det skulle ha. Vad är det som kan få oss att tina upp och känna oss sedda och värdefulla? Vad är det för andlig och mental ryggsmekare i mikron som vi behöver för att räta på oss och bli de människor vi är tänkta att vara?

Jag tror att det är uppmuntran. Jag har hittills aldrig mött någon som sagt att de fått så mycket uppmuntran att de inte längre orkar bära bördan av alla människors uppmuntran till dem. Jag skulle därför vilja uppmana oss alla att under nästa fikapaus ta oss en allvarlig funderare på hur vi kan bidra till en social klimatförändring där vi med vår blick och med våra ord bidrar till en atmosfär där människor känner sig sedda, älskade och uppmuntrade. Låt oss göra det Nya Testamentet talar om: ” Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag!” (Heb 3:13) Vad kan vi då göra för att skapa en kultur präglad av uppmuntran, en miljö som lyfter människor? Jag vill avsluta med några förslag:

Säg vänliga ord till dina medmänniskor. Ordspråksboken 16:24 ”Vänliga ord är som honung – smakar sött och gör kroppen frisk.” I coronatider kan telefonsamtalet få en renässans.

Skriv ett vykort, sms eller chatmeddelande med en uppmuntrande hälsning. Upplevelsen av att en medmänniska tagit sig tid att skriva en uppmuntrande hälsning kan förändra en dag och ge mycket livsmod.

Möt dina medmänniskor med en kärleksfull blick. Även i tider av social distansering kan en varm blick göra stor skillnad. ”Vänliga blickar gör hjärtat glatt, god nyhet ger kroppen styrka.” (Ordspråksboken 15:30)

Hjälp en medmänniska praktiskt eller ekonomiskt. Det kan handla om att klippa gräset eller handla mat till någon som ofrivilligt sitter i karantän eller om att swisha en slant till en vän som på grund av pandemin fått problem med försörjningen. Våra handlingar röjer vad som finns i våra hjärtan och nu är det tid att låta våra hjärtan fyllas med kärlek som får utlopp i att vi delar med oss till den som har det svårt. Ibland tänker vi kanske att vi ska invänta de rätta förutsättningarna för att börja ge, att allt först ska vara på plats. Då kan det vara läge att tänka på ett tidigt exempel från den tidiga kristna kyrkan i Makedonien:

”Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet.” (2 Kor 8:2)

Låt dig uppmuntras av tanken på de goda nyheterna om att varje människa är älskad av Gud och oändligt värdefull för honom. Så här står det om en ledare i den tidiga kristna kyrkan som hette Timotheos i 1 Thessalonikerbrevet 3:2-3: ”Han skulle styrka och uppmuntra er i tron så att ingen vacklade under alla dessa påfrestningar.”

I dessa svåra tider av coronasmitta i hela vår värld behöver vi besluta oss för att uppmuntra varandra. Vi behöver agera på ett sådant sätt att vi stärker uthålligheten och den mentala motståndskraften i en svår tid. Det behövs så väl. Därför avslutar jag med orden ifrån 1 Thess 5:14: ”uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla…”

 

DANIEL RÖJÅS, Pastor

”Låt dig uppmuntras av tanken på de goda nyheterna om att varje människa är älskad av Gud och oändligt värdefull för honom.”

0 Kommentarer
0 Kommentarer

Debatt

Mer inom samma ämne