Här är det dags att skriva ett tidningens lov, ja en hyllning till den speciella typ av organ som kallas rörelsetidning. Av sådana finns många slag inom kyrkor och organisationer. Sändaren är en rörelsetidning och av naturliga skäl står den i särskilt fokus för dessa rader.

Vissa drag och förutsättningar är gemensamma för alla rörelsetidningar. De måste känna sin rörelse. Och rörelsen — dess människor och organ — måste känna att tidningen är deras. Å andra sidan måste rörelsetidningen våga vara sin egen personlighet som samtalar med, utmanar och någon gång även provocerar sina läsare. En rörelsetidning utan personlighet har blivit en informationsprodukt. Nästan alla stora företag och organisationer behöver sin egen kanal för att ostört sprida information, sådana produkter ska alls inte föraktas. Men en tidning är något annat. Något större.
Rörelsetidningen är mån om att lyfta fram många olika och motstridiga erfarenheter. Särskilt i en kristen tidning är detta angeläget. I kyrkor och samfund blir orden ofta så många och tvärsäkra och alltid finns det någon som vet mest och bäst. Erfarenheterna kan ibland tala ett annat språk, och därför måste det språket ges stort utrymme i en rörelsetidning.

Vem som äger rörelsetidningen är inte så enkelt att svara på. Ett förlag, ett bolag, är den vanligaste ägarkonstruktionen, där samfund eller organisation står för visst eller helt ägarskap. Men eftersom det vanligtvis är prenumeranter och annonsörer som utgör den ekonomiska förutsättningen är dessa ändå tidningens viktigaste intressenter. Därför måste tidningen ha sina läsares förtroende, vilket inte alls behöver innebära att stryka medhårs. För sina annonsörer måste tidningen upplevas som effektiv och välskött.
Diskussion och meningsutbyten är viktiga i rörelsetidningen, där tidningen å ena sidan talar med egen röst, men är lika angelägen om att ge plats för andras. Ändå är det i reportagen, intervjuerna och nyhetsmaterialet som tidningens viktigaste innehåll finns, helt enkelt därför att där finns så rika möjligheter att skildra både önskade och oönskade, behagliga och smärtsamma erfarenheter.
Sändaren har en viktig roll i att skildra människors erfarenheter av tro och sökande i vår tid, av församlingars och samfunds gemenskap och verksamhet. Prenumeranterna utgör den viktigaste uppdragsgivaren. Ägare och annonsörer är nödvändiga intressenter. En gemensam insikt hos alla dessa, att en tidning utgör en gemensam yta som är värd att vårda, försvara och utveckla, är en god förutsättning för en fortsatt utveckling.

Avslutningsvis: Att vara chefredaktör för en rörelsetidning utgör ett oerhört fint förtroendeuppdrag. Undertecknad tackar därför härmed, och för sista gången, för visat förtroende. ¶