Testa Ignatius andlighet också!

Vi bevarar vår identitet genom att vara öppna för former som är relevanta i dag hellre än att gräva efter det som fungerade förr. Det inspirerade mig till att damma av mina missionärsglasögon och föreslå att framtidens frikyrka måste söka former för tron som kan rymma en fromhet som kan ses som relevant i en kontext präglad av oberoende individer i en privatandlig miljö där många är oroliga för framtiden. Kontemplativa inslag i gudstjänster och fokus på meditation och reflektion är en del av den formen. Jag vill ge ett exempel som vi testat i vår församling i Gislaved.

Yoga och mindfulness

Att påstå att yoga och mindfulness spelar stor roll för många i svensk och västerländsk kultur är väl att slå in en öppen dörr. Man har uppskattat att en miljon svenskar praktiserar någon form av yoga eller liknande. Inom yoga finns begrepp som omfattar förnöjsamhet och acceptans.

Mindfulness, i dess form av privat aktivitet avskalad från sitt religiösa ursprung, använder också många svenskar med dokumenterade positiva resultat, även om varningar för biverkningar förekommer. Hemsidan för 1177 ger många exempel på hur mindfulness kan hjälpa oss. En undersökning från USA visar att träning i mindfulness, med sitt fokus på närvaro och acceptans hade en direkt positiv påverkan på ofrivillig ensamhet.

Den enskildes gudsrelation

Gislaveds frikyrkoförsamling ­bildades 2009 genom att tre ­lokala församlingar gick samman men bibehöll sitt medlemskap i sina respektive samfund, EK, Pingst FFS och SAM. Som i många andra församlingar känns det ­naturligt att använda ljus­bärare, reflektion i gudstjänsten, nattvard mitt i veckan, retreat etcetera. Vi insåg att i den av individualism präglade miljön behövde vi fokusera på, och ta vara på, den enskildes gudsrelation. Paulus skrev till kyrkan i Rom att man kunde förvänta sig en förändring inifrån genom att ta sitt vardagsliv till Gud i bön. Ignatius av Loyola populariserade en sådan praxis för 500 år sedan. Liksom Martin Luther hade Ignatius placerat den personliga relationen till Gud centralt i sin teologi. Detta mitt i en osäker värld i förändring.

Det vi testade var Ignatius’ reflektionsbön (examen). Där vänder den troende sig till Gud med tacksägelse. Sedan låter man dagen rulla förbi som i en personlig dokumentär. Känslorna är viktiga, där det hugger stannar man upp och lyssnar. Man bejakar stress och ångest likaväl som glädje och låter det leda bönen och finna vila i vem man är och det som sker. I Guds ljus gör man sedan en plan för nästa dag. Liknande tankar kan man hitta inom yoga och mindfulness, men med den skillnaden att den på Kristus troende vänder sig mot Gud i sin reflektion, och söker Guds ljus. Inte så mycket med tanke på att Gud ska ändra på saker, utan på att upptäcka vad Gud håller på med och landa i det som är hans plan. Här finns också en vision om att bön bidrar till gemenskap, eftersom treenig Gud är relation och gemenskap.

Förändnar synen på omständigheter

Att bön gör skillnad vet den troende. Om den inte förändrar omständigheter, förändrar den synen på omständigheterna. I församlingen var det 26 frivilliga som testade Ignatius examen i 30 dagar. Som ett lackmustest använde vi oss av ett test av ensamhetskänsla från universitet i Kalifornien (UCLA Loneliness Scale Version 3) och kunde notera en påtaglig förbättring. Det största, och omvända, sambandet visade sig vara det mellan tacksamhet och ofrivillig ensamhet, där en tredjedel kunde hänföras till graden av tacksamhet. Om yoga och mindfulness kan hjälpa oss med förnöjsamhet och acceptans finns här en person att rikta vår tacksamhet mot: En kärleksfull Gud. Tacksamhet per definition har en tydlig adress. En deltagare skev i sin dagbok: ”Tack för känslan av glädje och tacksamhet över så mycket! Tack för att jag får ha dig att tacka! Tack för en god dag med min …! Med NN och NN. Tack för att de får lära känna dig bättre och bättre. Tack för samtalet med NN ikväll. Tack för att smärta inte tog överhanden ikväll. TACK!”

Ignatianska uttryckssätt

Att yoga och mindfulness har blivit populära i vår svenska kontext beror väl på att det finns behov av en andlighet i sådana format. I kristen tradition finns till exempel ignatianska uttryckssätt som passar in här, men med den extra dimensionen att vi inte enbart är hänvisade till egna inneboende krafter utan kan be och meditera i ljuset av Gud som är kärlek. Att erbjuda en sådan andlighet i en kultur som välkomnar yoga och mindfulness är därför typiskt för en frikyrka som alltid varit känslig för relevanta influenser utifrån.

Bengt Svensson