Ta emot flyktingarna som en förmån

Sedan tre månader sitter jag i stort sett fjättrad vid hemmet av hjärtsjukdom. Avsnörd från det umgänge jag är van vid i församlings- och föreningsliv. Aldrig förr har jag väl haft ett så livligt sällskapsliv som nu! Regelbundet kommer det personal från hemtjänsten och besöker mig, kanske är det femton personer som turas om att komma. Vänliga och omtänksamma kvinnor och män – Rahoa, Zach, Latifa, en och annan Carina och Sara också. Muslimer från Mellanöstern i slöja, pingstvänner från centrala Afrika, körsångare i Svenska kyrkan… Hur skulle vården och omsorgen klara sig utan denna mångfald?

Vi har en utmaning framför oss: klimatkrisen. Vad den innebär rent fysiskt just för oss kan vi bara ana: översvämmade kuster och dränkta städer men kanske också bättre odlingsklimat, större jordbruksarealer och rikare skördar.

Oavsett hur krisen drabbar just oss i Norden kan man förutse att den kommer att orsaka folkvandringar som vi aldrig tidigare sett av människor som förlorat sina livsbetingelser, en ohejdbar omfördelning av jordens befolkning. Dagens flyktingströmmar är bara en rännil jämfört med vad som kan komma. Den aktuella massutvandringen från Honduras ger en försmak, om än politiskt betingad.

I det perspektivet bör vi se de flyktingar som vi har haft förmånen att ta emot som en tillgång! De kan bli lotsar för sina landsmän in i det nya kosmopolitiska Sverige. De kan bli språklotsar, de kan bli kulturlotsar.

Medan jag skriver detta står det en afrikansk man, far till tre barn, i köket och lagar min middag. Han har en masterexamen i miljöteknik men får inte jobb utifrån sin kompetens på grund av bristande ”svenskhet”. I vårdsektorn får han inte höja sin kompetens genom adekvat utbildning eftersom han redan är placerad i ett annat fack. Det viktigaste sättet att höja vår beredskap inför klimatkrisen är att ta vara på de multikulturella resurser vi har och vara mer flexibla inför mångfalden!

  • 0 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar