I teologikrönikan i Sändaren 51-52/17 skriver Linda Alexandersson att julens stjärna borde ha synts i väster.
Stjärntydarna är emellertid inte intresserade av himlafenomenens kompasriktning utan främst planeternas läge i förhållande till djurkretsens stjärnbilder.
Den mer än 2 000 år gamla stjärnkalendern från Sippar vid Aufrat, orientens Greenwich, anger att Jupiter och Saturnus (Palestinas stjärna) möttes i Fiskarna år 7 f.Kr. Konjunktionen väckte stor uppståndelse bland stjärntydarna. Den innebar att stora ting var på gång i Palestina.
Numera anser man att Jesus föddes just år 7 f.Kr. Då levde fortfarande Herodes och då slutförde Qvinrinius, enligt Josefus, skattskrivningen.
Julberättelsen är inte bara en vacker saga. Den tål att granskas av en kritisk historiker.
Lennart Mattsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Nu är det ju så att en planetkonjuktion dels bara varar några timmar och dels händer hela tiden. Och det var ju inte så att kungarna kastade sig in i sin SUV och körde genom öknen, utan det var förstås en stor operation med lång förberedelse- och restid. De följde ”stjärnan” från öster till väster som sedan stannade över Bethlehem. Det enda himlafenomen som passar in på den beskrivningen är en komet.