Statistiken stämmer inte med målet

Peringe Pihlström

I mitten av september 2018 stod det att läsa i den kristna pressen och på ett antal samfunds hemsidor: ”Åtta kristna samfund och organisationer presenterar nu en unik, gemensam satsning för att starta fler församlingar i Sverige. Målet är tydligt: år 2025 ska det starta fler nya församlingar än vad som läggs ner.”

Många av oss kände säkert stor glädje inför denna djärva målsättning. Behovet av nya församlingar i Sverige är stort. Jag har alltid burits av övertygelsen att vi måste fokusera på nyplanteringar för att vända kyrkans utveckling i Sverige. En växande nation, en urbanisering som tömmer landsbygden på resursrika medlemmar i alltmer krympande församlingar gör att målet är mycket viktigt och lovvärt.

Samtidigt talar statistiken sitt tydliga språk. Equmeniakyrkans numerära utveckling då det gäller församlingarnas utveckling oroar mycket. Varje månad lägger frikyrko-Sverige ner 5-6 församlingar och Equmeniakyrkan intar även här en framskjuten plats. Att läsa och tolka statistik är viktigt även om församlingsplantering är vision, hjärta och dröm framför alla andra överväganden.

2016 kunde vi konstatera att Equmeniakyrkan har 720 församlingar. Av dem har 364 församlingar 50 medlemmar eller färre. 108 församlingar har 10 medlemmar eller färre. Under 2013-2015 upplöstes 66 församlingar.

När samfundsrepresentanterna presenterade visionen om att plantera fler än man lägger ner berättar tidningen Dagen (12/9):

”Ansvaret landar på församlingarna. Det är utifrån dem som planteringarna ska ske. Men i varje kyrkosamfund som ingår i satsningen ska det finnas en grupp med särskilt ansvar för nyplanteringar. En gång per år ska alla samfundsrepresentanter komma samman för att utbyta erfarenheter och checka av hur arbetet går.

– Det handlar om att Guds rike ska växa och inte bara våra respektivesamfund, säger Jonas Melin och möts av ett ”amen” från ett av de två långborden.

– I dag är endast två procent av våra församlingar reproducerande. 87 procent står still eller minskar. Vi vill se fler församlingar få barn, kan man säga.”

Equmeniakyrkan är en del av helheten. Samfundet har alltså mer än 100 församlingar med färre medlemmar än 10. Det krävs ingen profetisk gåva för att inse att nedläggningstakten de närmaste 10 åren kommer att ligga på ett 20-tal församlingar årligen. Det innebär också att målsättningen är på minst 20 nystartade församlingar per år, en uppseendeväckande hög siffra för samfundet. Ansvaret för att förverkliga detta ska ligga på lokala initiativ, lokala församlingar samtidigt som ”endast 2 procent av våra församlingar är reproducerande” enligt artikeln ovan. Av samfundets 700 församlingar skulle det innebära att vi har - på sin höjd – 15 som äger förmåga och kraft att starta nya församlingar – reproducera sig.

Hälften av Equmeniakyrkans församlingar med mindre än 50 medlemmar har anledning att rikta förväntningar på samfundet, dess nationella och regionala ledarskap, att komma med kraftfulla injektioner för återplantering och församlingsutveckling. I ”Teologisk grund” säger kyrkan: ”Det är Equmeniakyrkans uppgift att stödja de lokala församlingarna i deras uppgifter.” Samtidigt sägs det att kyrkans ledning beslutat att våra regioner inte har resurser att hjälpa mer än en församling åt gången att komma in i återplanteringsprojekt, det vill säga sju församlingar vart tredje-femte år i bästa fall.

Det må vara trons matematik, men det är något i statistikläsningen som inte stämmer om målsättningen är fler planterade än nedlagda inom sex år.

Det är i samverkan mellan återplanteringar, nystarter och församlingar i utveckling som vi kan få se Sverige fyllas av nya församlingar.

 

Peringe Pihlström,
0 Kommentarer

Mer inom samma ämne

Debatt

Mer inom samma ämne