Den kristna traditionen har precis som alla andra religiösa traditioner tolkat och förhandlat med sina texter. Här kan feministteologen Elisabeth Shüssler Fiorenza vara till hjälp som menar att alla texter behöver granskas teologiskt utifrån sin befriande eller förtryckande tendens. Texter som är förtryckande måste avvisas.

Något som professorn i bibelvetenskap Thomas Kazen lyfter fram i boken Smuts, skam, status är att det underliggande ”problemet” med den grekiska kulturen inte var att de hade en positivare syn på samkönad sexualitet än västerlandet. Problemet är antikens syn på sex som maktrelation. De människor som i dag uttrycker sig negativt till sam­könad sexualitet kan inte göra det på religiösa eller bibliska grunder utan gör det på djupt rotade före­ställningar som har med makt att göra.

Den kända berättelsen om ­Sodom och Gomorra från Första Mosebok har spelat en central roll i den kristna kulturens förståelse av samkönade sexuella handlingar. Berättelsen börjar med att Jahve bestämt sig för att förstöra städerna Sodom och Gomorra på grund av deras ondska. Tre män besöker Abraham och två av dem går sedan vidare mot Sodom. Men Abraham börjar ­förhandla med Jahve som lovar att skona Sodom om det går att finna tio rättfärdiga där. Men det uppstår en svårighet eftersom Abrahams brorson Lot bor i staden med sin familj. Nu kommer två män till Sodom, som också kallas för sändebud och Lot övertalar dem att bo hos honom. Plötsligt omringas huset av stadens män som vill ”känna” dem, en omskrivning för samlag. Lot går ut till männen och ber dem att inte göra något ont mot gästerna och erbjuder i stället sina döttrar.

Berättelsen är början till ordet ”sodomi” ett nedvärderande ord för samkönade sexuella handlingar som var vanlig förr. Sodoms synd kom att uppfattas som sex mellan män. Men problemet är att det inte framkommer i texten. Kazen argumenterar för att huvudfrågan rör någonting helt annat. Synden som stadens invånare bryter emot är ett av den antika Främre Orientens heligaste bud: att visa främlingar gästfrihet. Berättelsen handlar alltså inte om homoerotik, utan om sexuellt våld.

Att Paulus har en negativ inställning till samkönad sexualitet mellan män är inget konstigt eftersom han var en hellenistisk jude och präglad av helighetslagen.

Inom judisk tradition har ­Sodoms synd tolkats som en brist på gästfrihet. När den beskrivs i den hebreiska Bibeln handlar det ­oftast om sociala orättvisor. Den som först tolkar Sodom synd som otillåten homoerotik är den judiska filosofen Filon från Alexandria. Det gör han genom sin egna vilda fantasi. I början av 200-­tal­et tolkar varken Tertullianus ­eller Origenes Sodoms synd som samkönade sexuella handlingar. Det är först på 300-talet som en homo­fobisk läsning utvecklas bland kyrkofäderna.

Paulus brev innehåller några få texter som rör sexuella handlingar mellan män. I en debatt som rör rättsliga dispyter i Första Korinthierbrevet 6:9-10 radar Paulus upp de personer som ansågs orättfärdiga och därför inte kan ärva gudsriket. När bibelkommissionens översättning av NT kom ut 1981 fanns orden: ”Ingen som lever i … homosexualitet” och den väckte starka reaktioner av den anledningen att denna formuleringen inte finns i den grekiska grundtexten. Den innehåller i stället två olika ord malakoi (”mjukisar”, veklingar) och arsenokoitai (mansliggare).

Med Bibel 2000 blev det i stället män som ligger med andra män. De två grekiska orden har slagits ihop till ett segment. Med våra moderna glasögon föreställer vi oss formuleringen som ett uttryck för ömsesidig kärlek. Men Kazen tydliggör i sin bok att det i grundtexten handlar om två olika saker: att bryta mot Helighets­lagens förbud (3 Mos 18:22) och att bete sig ”mjukt” och ”feminiserat”.

I båda översättningarna ignoreras betydelsen av malakoi. Vi missar att Paulus speglar en stereotyp syn på samkönat sex som maktutövning.

Att Paulus har en negativ inställning till samkönad sexualitet mellan män är inget konstigt eftersom han var en hellenistisk jude och präglad av helighetslagen. I Rom 1:24-32 hittar vi de formuleringar som används mest för att fördöma homosexuella. Texten har sin bakgrund i en judisk diskussion angående andra folks avgudadyrkan. I Romar­brevets första kapitel argumenterar Paulus för att judar och andra folk har samma förutsättningar. Religiösa praktiker spelar ingen roll eftersom alla har syndat och kan ”bli rättfärdiga”. Men verserna är en del av en ­längre synda­katalog och inte dess höjdpunkt. Vers 26 skulle kunna syfta på sex mellan kvinnor men ­behöver inte göra det utan kan också referera till kvinnor som tog en aktiv roll i samlaget och tog för sig.

I antiken betydde sex att en överordnad (man) ­penetrerade en underlägsen (kvinna eller slav). Sex mellan två vuxna, fria män kunde ses som att den ene förnedrade och feminiserade den andre. Vi tänker helt annorlunda om jämlikhet och sex i dag. Vi bejakar ömsesidig kärlek.