Sociala Missionen har i drygt 100 år fått vara en gemensam diakonal kraftsamling i vårt samfund. Från början, i den svåra svälten under första världskriget, var det missionsförsamlingar i Stockholm som gick ihop om ett gemensamt arbete. Vartefter har Sociala Missionen fått bli en resurs för hela Stockholmsregionen och kan bli en unik resurs för hela Equmeniakyrkan.

Det unika med Sociala Missionen är den kompetens som finns samlad, till stöd såväl för enskilda och familjer som för församlingarna. Det är därför glädjande att Sändaren i nummer 30/31 uppmärksammar den pågående dialogen om Sociala Missionens framtid. ”Församlingarna kräver förnyelse av Sociala Missionen” är rubriken. Den goda nyheten är att det är en förnyelse som pågår för fullt.

För några år sedan konstaterade styrelsen att det fanns grundläggande problem, dels stora underskott som tärde på kapitalet, dels för lite kontakter med församlingarna. Styrelsen startade därför en framtidsutredning. En rapport lämnades förra sommaren, och en styrgrupp med den regionala kyrkoledaren, Jenny Dobers, som ordförande, lämnade sina rekommendationer. Med den som grund har det sedan under hösten-vintern pågått en dialog med medlemsförsamlingarna. Styrelsen har också träffat kyrkoledningen vid tre tillfällen för att finna former för hur Sociala Missionen ska kunna bli en mer tydlig resurs inte bara för Equmeniakyrkan region Stockholm utan för hela samfundet.

Denna dialog har tydligt visat att det som flertalet församlingar efterfrågar är att ha tillgång till expertis, kunna hänvisa personer och kunna få rådgivning. Så har också arbetet allt mer utformats under de senaste åren. De jurister och socionomer som finns inom den verksamhet som benämns Råd & stöd har en nära dialog med många församlingar, är ute i församlingarna och skapar nätverk. De personer och familjer Sociala Missionen möter har ofta en komplex situation. Det kan vara äldre personer, det kan vara ensamstående mödrar där familjen i många år saknat en permanent bostad. I Sändaren uppmärksammades i nummer 26 den rapport Sociala Missionens flyktingjurister sammanställt om situationen för familjer som söker familjeåterförening.

Till det på grund av Corona-epidemin försenade årsmötet har styrelsen lagt fram ett förslag till framtidsinriktning, ett förslag som är förankrat hos kyrkoledningen. Det innebär i korthet att Sociala Missionen ska fortsätta det pågående förändringsarbetet. Sociala Missionen ska ha en kvalitativt högtstående rådgivningsverksamhet, som Equmeniakyrkans utsträckta hand till personer och familjer i utsatta situationer, som en nära resurs för regionen och församlingarna och som en kunskapsbank för hela Equmeniakyrkan.

Trots den omfattande dialog som styrelsen haft med medlemsförsamlingarna förstår vi av artikeln i Sändaren 30/31 att vi inte fått ut kunskapen om hur verksamheten ser ut i dag. Till årsmötet har det kommit in en motion om att avveckla den nuvarande verksamheten inom Sociala Missionen, grundat på en beskrivning av ett Sociala Missionen som varit. Mycket i motionen är klokt, och bör tas tillvara av Equmeniakyrkan region Stockholm och Sociala Missionen. Men förslaget om avveckling grundar sig på bristande kunskap om den nuvarande verksamheten. Idag har Sociala Missionen nära samarbete med många församlingar i regionen, och har inte stora underskott så som var fallet under många år då verksamheten tog av det kapital som ska säkra verksamheten framöver.

Motionärerna tänker sig också att de medel som dag finansierar Sociala Missionens Råd & stöd ska användas för ”en mer församlingsbaserad verksamhet” utan den personal som finns nu. Råd & stöd finansieras dock i huvudsak med olika anslag som förutsätter att Råd & stöd finns, och försvinner om verksamheten avvecklas. Vem vinner på det?

Vi ser fram mot att tillsammans med regionen och medlemsförsamlingarna få mandat att utveckla Sociala Missionen så att vi på så vis kan fortsätta att fördjupa och stärka det diakonala arbetet i Equmeniakyrkan.

Agnetha Dalemark

diakon och verksamhetschef

Sven Erik Wånell

ordförande