Sverige har under några veckor fått uppleva den kanske viktigaste politiska händelsen under efterkrigstiden. SD vann inte denna strid och kommer inte att göra så framledes. Varför? Jo, eftersom det finns en djup övertygelse hos majoriteten av befolkningen och de politiska partierna att rasism inte är en väg framåt. M och KD har sannolikt förblindats av möjligheten att få regeringsmakten och inte helt förstått att denna inte kommer gratis utan SD:s inflytande. Vi har sett detta i flera andra europeiska länder. Men, vad är vägen framåt?

Det som C och L troligen har begripit är att samarbete över blockgränsen är nödvändigt, inte enbart under denna mandatperioden utan under flera årtionden. Det är den enda möjligheten att eliminera SD:s påverkan. Blir det då en vänster eller en högerregering? Kanske varken eller! Vi går in i en politisk period när vänster och höger, av nödvändiga skäl, sannolikt inte längre kommer att existera, åtminstone inte som vi tidigare erfarit. Hur denna regering kommer att se ut är fortfarande osäkert, men det är inte otänkbart att S, MP, C och L kommer att bilda regering. Det vore ännu mer positivt om M och KD hade ingått. I praktiken skulle detta betyda att ministerposter fördelas till alla partier utom SD och V.

Varför tror undertecknad att denna konstellation, som vanligtvis rekommenderas i krigstider, är eftersträvansvärd i nutid?

Sverige och övriga länder står inför enorma utmaningar, inte enbart när det gäller globala systemrisker såsom klimatförändring, artutrotning, energibrist, finansiella bubblor, etcetera men också en flod av nationella samhällsproblem, exempelvis ohälsa, integration, kriminalitet, och bostadsbrist. Sverige står visserligen inte inför ett akut krig, men de långsiktiga utmaningarna är hisnande. Dessutom är det nödvändigt att lösa de samhällsproblem som bygger SD:s framgångar. Detta innebär att sakfrågorna kommer att få mycket större fokus i en ny regering än höger-vänsterpolitik, liksom att fler kompromisser blir nödvändiga.

Men, det innebär förhoppningsvis också att en ny regering lägger avsevärt mycket mer tid på de riktigt viktiga ödesfrågorna och att den politiska debatten blir visionär. För det finns fler utmaningar runt hörnet!

Sverige och civilisationen är i snabb takt på väg in i den fjärde industriella revolutionen, som sannolikt kommer att bli lika omvälvande som övergången mellan bonde- och industrisamhället. Artificiell intelligens och nya teknologier kommer att påverka alla samhällsområden, vilket kräver omfattande politiska diskussioner och faktiskt även en ny folkrörelse. En anledning till sistnämnda är att den fjärde industriella revolutionen ger stora möjligheter att designa samhället på olika sätt, vilket ställer krav på folkligt engagemang, konstruktiv debatt och framtagning av alternativa samhällsvisioner.

Politiken i Sverige och andra länder har under mer en ett sekel baserats på stor konkurrens mellan höger- och vänsterpolitik. Kanhända är det dags att starta en ny politisk era som bygger på konstruktivt samarbete mellan politiska partier utan blocktillhörighet. Då kanske man dessutom kan vitalisera riksdagsarbetet och tillåta riksdagsledamöterna inom partierna att tycka olika i omröstningar, istället för att utgöra ett knapptryckarkompani.

Vi behöver en utökad demokrati både i riksdag och samhället. Detta hindrar inte enskilda partier från att profilera sig inför politiska val. Om en ny samlingsregering gör sitt jobb ordentligt så kommer SD troligtvis att åka ur riksdagen inom två till tre mandatperioder. Det är så man skapar politikerförtroende och blir ett föredöme för andra länder.