I över 30 år har jag varit engagerad i adoptionsfrågor. Jag har mött kritik mot internationella adoptioner där jag har fått försvara och förklara. Kritiken har inte så sällan haft en rasistisk underton.
Nu kommer den i stället från andra håll – och från adopterade!
Vad har hänt? Hur blev det så här? Och vem granskar kritikernas agenda?
Det jag vet är att när hat och hot mot privatpersoner och anställda på kansliet tvingar Adoptionscentrum att stänga sin Facebooksida då har det gått för långt.
Låt mig klargöra två viktiga saker:
• Adoptioner ska alltid gå rätt till – juridiskt och etiskt – och ha barnets bästa i fokus.
• Adopterade som har frågor kring sin adoption ska alltid mötas med respekt och har rätt till all information som finns.
Det som nu sker är att en liten grupp adopterade driver frågan politiskt som om de representerade ALLA adopterade där internationella adoptioner beskrivs på ett aggressivt sätt utan nyanser och kunskap om historia och sammanhang med syfte att stoppa verksamheten idag.
Det märkliga är att denna debatt förs parallellt med att vi i Sverige allt mer inser att ”barns rätt” väger tynger än banden till biologiska föräldrar.
”Lilla hjärtat” fick många att förstå att föräldrar inte självklart ska har rätt till sitt barn, utan att barns rätt till trygghet är viktigast.
Jag vill fortsätta vara stolt över att jag är adopterad (trots att informationen i mina adoptionshandlingar var felaktig).
Jag tycker att internationella adoptioner ska fortsätta finnas (så länge det finns barn som behöver ny familj).
Jag hoppas att jag inte är ensam om detta – men just nu känns det så ...
Margret Josefsson
Diakon, kurator och själv adopterad
LÄGG TILL NY KOMMENTAR