Svar på EqMeds inlägg i Sändaren 50/2018 ”Vilken kyrka vill vi vara”.

I den översyn och förändring som nu genomförs från ”Regionala förtroenderåd” till ”Regionråd” har dialog förts med EqMed:s styrelse. De har varit positiva till att regionala medarbetarråd formas och representanter från dessa ingår i regionråden, tillsammans med representanter från församlingarnas församlingsråd. Därmed har medarbetarna regionalt fått en tydligare plats än tidigare, med en tydliggjord möjlighet till medinflytande.

Svårigheten i dialogen med EqMed har varit att dess styrelse å ena sidan vill att även ett nationellt råd tillskapas, med ekonomiskt stöd från Equmeniakyrkan, och att de å andra sidan vill att detta skall vara självständigt och fristående för att kunna ”granska” eller öva tillsyn över kyrkan. Detta har vi svårt att få ihop.
Inom kyrkan finns idag flera olika ledare att gå till i händelse av konflikt eller oro av något slag och det finns också visselblåsarfunktioner på plats. När vi som gemenskap inom ramen för kyrkans organisation tar ansvar för medarbetarfrågor gäller uppdraget naturligtvis alla medarbetare.

I instruktionerna till regionråden finns ingen ”räddhågsenhet”, som EqMed skriver, tvärtom! Equmeniakyrkans regioner har olika förutsättningar och ser olika ut. Genom att instruktionerna är öppet skrivna ges därför möjlighet att forma arbetet på ett sätt som passar bäst i varje region.

De regionala kyrkoledarna, som är valda av kyrkokonferensen, har en central roll i tillsättande av regionråden. Däremot är EqMeds insändare missvisande angående val av representanter, eftersom det i den nuvarande lydelsen är tydligt utskrivet att regional kyrkoledare visserligen ”föreslår” representanter men församlingarna respektive medarbetargruppen är de som ”utser”.

När vi som kyrka söker nya former för demokrati och medinflytande vill vi finna former som är öppna och transparenta utan att därför kräva för mycket organisation och ordningar som ännu mer belastar aktiva medlemmar och medarbetare i form av årsmöten. EqMed själva är ett tydligt uttryck för att det är allt svårare att engagera medlemmar i just den formen.

Precis som vi i kyrkokonferensen förnyat demokratin genom att använda konsensusmetoder så tror vi att regionrådens öppnare form ger möjlighet till ökad delaktighet och därmed demokratiskt inflytande.