"Institution” må ha en negativ klang för somliga, men det går knappast att överskatta vad de institutioner som skapades under frikyrkornas framgångsår betytt för rörelsernas identitet och växt. Nu vänder siffrorna nedåt, vilket denna ledarsida tidigare berört (5/11-2013), och det påverkar också institutionerna. Vem kan räkna de frikyrkliga tidningar, bokförlag och organisationer som försvunnit sedan 1970-talet?

När studieförbunden Bilda och Sensus står i begrepp att besluta om samgående är bakgrunden dessa vikande kurvor. Genom samgåendet vill man skapa ett brett superförbund, som blir den organisation som stat, kommun och företag genast tänker på när de vill jobba med frågor som rör existens och etik, eller integration och mångfald. Man vill, som man skriver i remissen ”bli en betydelsefull aktör och samverkanspart i de framtidsutmaningar som det svenska samhället står inför”.

Detta är en generell trend i dag: när kyrkornas medlemstal backar börjar kyrkligt grundade organisationer fråga sig vilken kompetens de besitter, och hur de kan sälja den till andra än kyrkor. Vad har man att sälja som en sekulär stat eller en agnostisk allmänhet kan tänkas vilja köpa?

Det är naturligtvis lovvärt att ställa sin kompetens till förfogande i syfte att skapa en bättre värld. Men när man säljer till någon som inte är kyrka så måste man anpassa sig. Det går inte att tala i teologiska termer om ”efterföljelse”, ”offer”, eller att vara ”en enda kropp”. I stället får man använda termer som ”mening”, ”rättigheter” och ”mångfald”.

Detta behöver inte vara ett problem — om det inte råkar bli så att det språk man använder för att gå den andre till mötes en dag är det enda språk man har. Då har man anpassat sig till den grad att man förlorat sin identitet.

Det är här man kan bli lite bekymrad när man läser materialet från Bilda och Sensus angående samgåendet. Där finns nämligen inget specifikt kristet, teologiskt språk. Språket är präglat av antingen kapitalism eller liberalism. Man talar om effektivisering, konkurrenskraft och samordning. Om demokrati, mångfald och rättigheter. Inga dåliga saker i och för sig, men det är inte kyrkans språk. Och vad händer med identiteten när man inte längre har ett eget språk?

Både Bilda och Sensus ser det distinkta som något som medlemsorganisationerna ska stå för. Själva är de neutrala; barnmorskor med uppgift att hjälpa andra att föda fram sin identitet. Sammanslagningen av dessa två medvetet identitetssvaga studie-förbund kommer därför att resultera i ett förbund med starkare varumärke utåt — mot stat och företag — men med en än svagare egen identitet.

Detta är det vägval Bildas stämma i maj står för. Vilken bildning kommer ett sådant superförbund kunna förverkliga? Kommer det kunna hjälpa kyrkorna att realisera en bildning som har med efterföljelse och Kristuslikhet att göra? När det teologiska språket försvinner från hemsidor och officiella dokument — hur lång tid tar det innan kunskapen försvinner ur organisationen som helhet?