Nedläggningen av Sändaren är allvarlig för hela Equmeniakyrkan. Ett sammanhållande kitt och en livsnerv skärs bort.
För den som är anställd, eller medlem i kyrkostyrelsen, och som lever med ständig information och diskussioner i kyrkan kanske skillnaden inte blir så stor.
Men för oss vanliga, som finns i den lokala församlingen blir skillnaden extremt stor. Sändaren står för information, diskussion och fördjupning.
Jag förmodar att vi är eniga om att det är på marken, i staden, samhället, byn där församlingarna finns som det viktigaste arbetet sker.
Gemensamt organ
Utan ett gemensamt organ – en hud som håller oss samman – kommer vi i de lokala församlingarna att bli alltmer ensamma och individualistiska.
Ett digitalt nyhetsbrev kan inte ersätta en tidnings funktion.
Lägger ni nu ut ansvaret på lokalanställda i församlingen att kontinuerligt informera, diskutera nyheter från den stora Equmeniakyrkan?
Det är orimligt.
Varför har ni inte informerat tydligare om situationen för Sändaren?
I kyrkan är givande en grundbult.
Kortsiktigt tänkt
Jag tror att många med mig skulle både vilja och klara av att betala dubbla prenumerations-avgifter ( priset för ett par skor)under flera år framöver för att få behålla tidningen.
Att utgivande bolag i enighet med Kyrkostyrelsen lägger ner en livsnerv är kortsiktigt ekonomiskt tänkt och ideologiskt mycket allvarligt.
Elisabeth Hedfors
medlem i Immanuelskyrkan Jönköping
LÄGG TILL NY KOMMENTAR