I sommar kommer många av våra scouter få vara med om ett helt fantastiskt läger, det är jag säker på. Läser man om Prisma 2019 på Equmenias hemsida och på Facebook är det inte svårt att uppfatta entusiasmen hos lägerledningen, och det kommer nog att smitta av sig när det väl är dags. Men på hemsidan (equmenia.se/prisma) läser jag några rader som trots detta gör mig bekymrad. Jag vill lyfta detta eftersom jag menar att det är viktigt hur vi uttrycker oss, och att detta är ett konkret exempel på när det blir olyckligt formulerat.

I den korta beskrivningen av lägret talas det bland annat om ”kristna scouter”. Equmenia scout är onekligen en kristen scoutrörelse, och ska så förbli. Men det betyder inte att den enskilde scouten alltid är kristen. Är lägret för henne också? Självklart! Därför vore det lämpligt att formulera detta på något annat sätt.

Vidare liknas vi människor vid prismor, som är platta och kraftlösa i sig själva, utan ljuset från Jesus. Är det en människosyn som vi står för i Equmeniakyrkan och Equmenia? De equmenia-scouter jag möter som inte tror på Gud är allt annat än platta och kraftlösa, så jag undrar varför vi måste formulera oss så?

Nu tror jag att detta helt enkelt är ett olycksfall i arbetet, sådant som vi alla gör oss skyldiga till emellanåt. Men ta det som ett exempel på hur viktiga orden kan vara.

Guds välsignelse över lägerledningen i det fortsatta arbetet! Låt varje scout få uppleva sig sedd och respekterad, både nu och på lägret!