Nu får Svenska kyrkan total tolkningsrätt på ”omdop”

Lennarth Nilsson

Reflektioner utifrån senaste versionen av ”Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan med kommentarer”.

Som baptistpastor söker jag  fokusera vad som sägs om dopet. Så vitt jag kan utläsa ges Svenska kyrkan total och obestridlig tolkningsrätt till den praxis som kallas ”omdop”.

Detta tycker jag är utplåning av Equmeniakyrkans baptistiska rötter.

I praktiken uppstår ett ”A-lag” av församlingar som kan teckna lokala avtal där man är överens om ”att sådan praxis som Svenska kyrkan  kan tolka som omdop inte förekommer” vilket leder till en fördjupad arbetsgemenskap med Svenska kyrkan inom ämbetssyn och sakramentsförvaltning.

Övriga församlingar där man inte kan teckna ett sådant avtal får bilda ett ”B-lag” som ”generöst” ändå kan få vara med och ”samverka i den bredare ekumeniken. på orten”.

Vem är det som ”äger” dopet?

Är det Gud, samfundet/kyrkan, den lokala församlingen/pastorn/prästen, den enskilde?

Enligt överenskommelsen är vi överens om att det är Gud som ”äger” dopet.

Det är Gud som ger dopets gåva till människor som genom tron på Kristus öppnar för en gränsöverskridande gemenskap.

Då bör det vara människan, som tar emot dopet som gåva, som ”äger” dopet i andra hand.

Som samfund/kyrkor/församlingar/präster/pastorer är vi i så fall inte ”ägare” utan enbart förvaltare och förmedlare av dopets dyrbara gåva.

För vems skull är dopet?

Parallellt med reformationen kämpade våra anabaptistiska fäder för den enskilda människans möjligheter att få följa sin övertygelse.

Låt mig bli personlig:

Fem unga flickor blev 1858 dömda för sakramentsbrott och fick sitta i Wexjö cellfängelse under 14 dagar på vatten och bröd eftersom de hade följt sin övertygelse och låtit ”sig omdöpas och jämväl genom obehöriga personer anammat den heliga nattvarden”.

Två av dessa — systrarna Maria och Benedikta Jonasdotter — var fastrar till min mormor.

Jag är otroligt stolt över Maria och Benedikta och alla dem som trots kraftigt motstånd från kyrka och stat 1857 bildade Issjöa Baptistförsamling, vilken så småningom också blev min andliga miljö att växa upp i och hämta tro och goda värderingar ur.

Tack vare dessa pionjärer skapades möjlighet i vårt land att kunna följa vår övertygelse utan att behöva sitta fängslade eller tvingas betala böter.

Jag kan inte förstå att vi 150 år senare skulle stå med vårt baptistiska arv nervöst gömt bakom ryggen, be om ursäkt för att vi har velat hörsamma människors andliga längtan och ge Svenska kyrkan ensam tolkningsrätt på vad som är ”godkänt” dop bara för att vi ska få vara med och spela i en högre (?) ämbetsdivision.

Kan det vara så att Svenska kyrkan i praktiken står och stampar på samma ställe vad gäller synen på ämbete och sakramentsförvaltning som 1858?

Det kanske istället skulle vara läge att Svenska kyrkan bad baptisterna om förlåtelse för den rabiata förföljelse som skedde under denna tid?

Jag är glad över att det är möjligt att i Equmeniakyrkan tillåta att den enskildes övertygelse kan leda fram till ett ”så kallat omdop” utan att det blir repressalier.

Jag har under min mer än 40-åriga pastorstjänst gång på gång haft förmånen att lyssna till den längtan som människor burit på och genom Guds nåd fått vara med och förmedla dopets gåva.

För mig som nu är pensionär och tillhör ”de utdöende baptistpastorernas skara” är detta inget praktiskt problem längre, men min sorg över att något essentiellt håller på att gå förlorat i Equmeniakyrkan driver mig att skriva detta.

Jag var en av dem som längtade efter en kyrka som var inkluderande och inte exkluderande.

Syskon i Equmeniakyrkan, låt oss inte skänka bort vår baptistiska förstfödslorätt för en tunn ekumenisk linssoppa!

 

 

 

 

Lennarth Nilsson
  • 10 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Sune Fahlgren

    Lennarth, du synliggör frågan om tolkningsföreträde. Ekumeniska samtal och överenskommelser ska kännetecknas av ömsesidighet och öppenhet för andras perspektiv. Men det verkar saknas i det förslag till överenskommelse mellan SvK och EK som nu presenteras. För mig väger kritiken av SvK:s urskiljningslösa barndöpande också tungt, liksom sena tiders "drive-in-dop", där pastorala samtal inte förgår. Liksom SvK:s partipolitiska nomineringsgrupper som medför att demokratin i de döptas gemenskap inte förverkligas. Ock så vidare. Dessutom finns det något i de barndöpande kyrkorna som heter "konditionala dop" som tillämpas när man inte vet om någon blev döpt som barn. Baptisternas dop av barndöpta som inte levt i sitt dop kan ju ses som ett sådant dop, eller?
    Med andra ord - överenskommelsen är inte klar för signering.

  • Peringe Pihlström

    Tack, Lennarth, jag håller verkligen med, Tycker oxå att uttrycket "samverka i den bredare ekumeniken på orten" i stället för samverkan med Sv. Kyrkan låter så illa, nedlåtande och från ett maktkyrkoperspektiv. Alt. 1 - det fina - är att bli godkända av Sv. Kyrkan och få samarbete. Alt 2 - det dåliga - är att bli utdömd av Sv. Kyrkan och få samverka med alla andra församlingar som inte heller är ok-ade av Kyrkan. Är det så man ska förstå denna formulering?

  • Robert Larsson

    Instämmer, och bekymret med att det i praktiken blir att A- och ett B-lag inom Equmeniakyrkan medför att risken är uppenbar att den baptistiska dopsynen på lite sikt inte längre kommer att accepteras. Med denna överenskommelse sviker Equmeniakyrkan en viktig del av sitt arv och det är inte ekumenik, det speglar inte drivkraften bakom att bilda Equmeniakyrkan.
    Jag hoppas innerligt att kyrkostyrelsen omprövar beslutet att godkänna avtalet, inte minst av respekt för den bredd som finns inom vårt samfund.

  • Olof Larsson

    Tack för ditt inlägg Lennarth och intressant att läsa de kommentarer som tillkommit. Den baptistiska synen blir som vanligt överkörd och tillintetgjord, det är tråkigt att se.

    Som gammal "missionare" så har jag länge brottats med missionskyrkans oförståeliga längtan att vara Svenska Kyrkan 2.0. Att accepteras av dem och att få vara "likställda" med dem kan väl knappast anses tillhöra vårt grunduppdrag. Jag menar istället att vi skall behålla våra unika profiler i församlingarna inte försöka vara något vi inte är bara för att det ska passa med andras uppfattning.
    En god vän till mig är kyrkoherde i en svk-församling, hon beskriver ofta sin kamp med att det "bara kom 5personer på gudstjänst nu igen". Detta är väl då sannerligen ingenting som vi ska sträva efter? Ska vi sträva efter att nå människor med ett koncept som på annat håll lockar 5-10 personer? Det kommer inte leda till den växt som så många längtar efter, ska vi ta missionsbefallningen på allvar skall vi ta vara på det som är unika för oss och fortsätta predika Jesus och omvändelse till honom.

  • Jerry Gegerfeldt

    Jag håller med dig Lennart! Att Svenska kyrkan som är en liten ynklig minoritetskyrka (globalt sett) är så kaxiga och sturska är inte särskilt klädsamt. Ett större mått av ödmjukhet vore passande!

  • Kristina

    Vad innebär avtalet med Svenska kyrkan för Equmeniakyrkan?? Trodde att debatten om omdop, barndop, vuxendop var avslutad. Är själv barndöpt och inte vuxendöpt trots medlemskap i Equmeniakyrkan. Varför ska man bli ifrågasatt om man vidhåller sitt barndop? Jag har vuxit upp med traditionerna i både Svenska kyrkan och f.d. Missionsförbundet. Det måste finnas båda möjligheterna till dop i Equmeniakyrkan, det kan väl inta vara så att Sv Kyrkan ska styra över det om man har ett ekumeniskt samarbete. Sorgligt att vi har denna debatt när världen brinner och människor lever i skräck för sina liv!!!

  • Åke Nordqvist

    "Ett större mått av ödmjukhet vore passande" skriver Jerry. Just det! Omdömet om Svenska Kyrkan känns för mig kränkande, sagt av en pastor inom Equmeniakyrkan. Att få till stånd en god ekumenik efter Guds anda är sannerligen inte lätt med den hållningen.

  • Peringe Pihlström

    Efter att ha väntat i tre veckor på en kommentar från Equmeniakyrkans ansvariga i överläggningarna varför man gett Svenska Kyrkan total vetorätt i dopfrågan kan vi konstatera att ingen vill/vågar träda fram. Att man känner sig besvärad av sina baptistiska kusiner från landet som stökar till i Equmeniakyrkans väg mot Avskaffande av troendedopet är väl då en rimlig tolkning. Ta med er detta, kyrkokonferens-delegater, och ställ frågor vid årets kyrkokonferens.

  • Marie Fredin

    Dop i Faderns Sonens och Den Helige Andes namn, med vatten, är en engångsföreteelse, för resten av livet har vi omvändelse, syndabekännelse och förlåtelse, hur många gånger som helst, det är nåd!

  • Olof Larsson

    En sund ekumenik innebär inte, nödvändigtvis, att man är enig om allt. Man kan ha fundamentalt olika åsikter i vissa frågor, huvudtesen i ekumeniken är att man accepterar varandra. Här ser jag t.ex. problematik med SvK hållning kring omdopet. För mig som "baptistisk gammal missionare" så är det enkelt, vi har i min församling aldrig omdöpt någon, Vi döper en enda gång. Men kommer en som anser att dennes barndop inte är giltigt, då sätter vi oss inte över det, vi ser det inte som ett omdop. Sen tycker givetvis min kära vän och tillika kyrkoherde i den lokala Svk-församlingen att vi har fel, men ekumeniken är trots detta mycket god.

    Tack PerInge för ditt mod, jag är helt enig med dig i frågan!