Hagevi svarar Berjlund och Eriksson

Svar till David Berjlund

I Sändaren skrev jag att evangelisk teologi sätter Jesus centrum genom att betona hans offer på korset och uppståndelse, 
en personlig relation med Jesus, vägledning i Bibeln och evangelisation. 

Forskare menar att när Jesus sätts i centrum på detta sätt tenderar kyrkor och
församlingar stå emot sekulariseringen bättre än när det prioriteras ned. 

Ordet ”tenderar” är viktigt. Det betyder att det här och var kan finnas undantag, men att utsagan gäller i de flesta
fall. Till skillnad från Berjlund tror jag att flertalet av Equmeniakyrkans medlemmar bejakar evangelisk teologi. 

Att excellera i maktspråk tycks vara något bekant för Berjlund. 

När han skriver verkar det nästan som en minoritet på 18 procent egentligen borde betraktas som en
majoritet. Att lägga ord i min mun och påstå att jag menar att det finns sämre kristna, bara vill
”upprepa namnet Jesus” och låtsas att jag inte skrev livskraftig församling utan ”mindre
livskraftig kristen” höjer inte nivån på Berjlunds argumentation. 

Eftersom Berjlund nämner flytt till storstäder finns det skäl att påminna om ett av Equmeniakyrkans tillväxtproblem.
Trots stark befolkningstillväxt i Stockolmsregionen lockar Equmeniakyrkan få av de som flyttar dit. 

Dessa kastas i och för sig inte ut, för de har aldrig lockats att komma in.

Magnus Hagevi
Professor och Ledarskribent
 

Svar till Claes Eriksson

Det är viktigt att analysera förändringar i Equmeniakyrkan. 

I Sändarens ledare visade jag på några viktiga skiljelinjer för att förstå förändring. Utifrån religionssociologisk forskning
beskrev jag evangelisk teologi som sätter Jesus centrum genom att betona hans offer på korset och uppståndelse, 
en personlig relation med Jesus, vägledning i Bibeln och evangelisation.

Till skillnad från Eriksson hoppas jag att det kommer fler undersökningar om teologisk
hemvist bland Equmeniakyrkans medlemmar än de som redan finns. 

Det är en gåta att det inte är ett större forskningsämne på bland annat EHS. 
Jag tror att de flesta i Equmeniakyrkan omfamnar evangelisk teologi, men, som framgår av Erikssons insändare, finns det också metoder att inte betona Jesus lika starkt. Låt mig till sist påminna om varför medlemstillväxt är centralt för Equmeniakyrkan genom att peka på dess vision: 
 

”Vi vill vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, mig och världen.” 
Att Equmeniakyrkans medlemstal minskar indikerar att dess församlingar i allt mindre utsträckning är en plats där
människor möter Jesus.

Magnus Hagevi
Professor och Ledarskribent

------------------------------

Replik från Claes Eriksson

Med beklagan måste jag konstatera att Hagevi i sitt svar på min insändare gällande hans ledartext i Sändaren 35 inte bemödat sig med att gå in i ett samtal om de frågeställningar jag rest, utan mer tagit detta som en möjlighet att upprepa vad han redan uttalat. I denna upprepning fortfar Hagevi att tala om den ena sidan av Equmeniakyrkan som ”evangelisk” men lyckas inte ge någon tydlig definition av vad han menar med den beteckningen. Hans ord om att de evangeliska ”sätter Jesus i centrum genom att betona hans offer på korset och uppståndelse, en personlig relation med Jesus, vägledning i Bibeln och evangelisation” är långt ifrån tillfredsställande, och just bara en upprepning.

I samma anda skriver Hagevi att han tror ”att de flesta i Equmeniakyrkan omfamnar evangelisk teologi, men, som framgår av Erikssons insändare, finns det också metoder att inte betona Jesus lika starkt”. Ett luddigt uttalande utan att precisera det hela till något konkret och tydligt. Vad, exakt, i det jag skrev pekar på metoder att inte betona Jesus lika starkt?

Jag är vän av forskning, att nyfikenhetens sökande ska få fritt spelrum. Men det är inte forskarna som avgör vad ett samhälle eller en organisation ska göra. Forskningen kan ge underlag till ett demokratiskt arbete att forma framtiden, och jag ställer mig frågande till att en kartläggning av teologisk hemvist bland Equmeniakyrkans medlemmar är till någon verklig och konkret nytta när vi söker denna framtid.

För att göra det hela lite enklare så får jag här be Hagevi att i ett eventuellt svar på dessa rader avstå från att lägga möda på att besvara det jag skrivit ovan och istället fokusera på att besvara följande: Vad är viktigast för en låt säga 15-åring i vår kyrka? Att få redskap att söka sin tro utifrån de frågor och känslor hon i uppriktighet bär på, eller att försöka sig på att tro i linje med den teologi som en sociologisk undersökning har visat leder till starkast numerär utveckling i samfundet? Vad är viktigast? Att en åldersrik medlem i församlingen får välsigna 15-åringen med att i ödmjukhet dela sitt livs brottning med livet och tron, eller att hon låter bli att säga något som kan så tvivel på den teologi som sociologisk forskning har visat vara mest numerärt framgångsrik?

Slutligen konstaterar jag att till och med Jesus själv, i all sin ambition att möta människor, ändå såg dem vända honom ryggen. Detta trots att dessa människor verkligen kunde säga att de mött Jesus, långt mer än vi kan göra. Trots det förvandlades världen, bland de som tror. Kvittot på efterföljelsen är inte svällande församlingsböcker. Vi kan leva i en längtan att få se detta, men vårt fokus är att följa honom efter bästa förmåga, i hopp om att få bära Andens frukter.

Claes Eriksson 
Luleå