Debatten om Adam och Evas historicitet fortsätter. Larry Andersson har ett inlägg i Sändaren 10/2017 om detta. Det är gott att läsa vad han skriver om bibelordet: ”För mig handlar det mer om respekt och aktning för detta ord.” Det är samma utgångspunkt som jag har och därför deltar i denna debatt.
Att ta bort Adam och Eva som historiska personer, är inte något som kan göras lättvindigt, det får konsekvenser för både texterna om dem och andra efterföljande. När det gäller Guds tilltal till Eva finns där det första profetiska löftet om upprättelse då Guds säger: ”Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1917-års övers.)
Här står det om att kvinnas säd, inte mannens, skall sönder- trampa ormens huvud. I denna text kan vi se jungfrufödelsen och djävulens besegrande genom den kommande frälsaren som föds av jungfru Maria.
Vi ser i detta sammanhang att Gud talade till Adam och Eva, gjorde han alltså inte det? Med vems auktoritet kan vi påstå att Gud inte gjorde det?
Då aposteln Paulus skriver om Adam i Rom 5, bygger han hela sin undervisning på att händelsen med Adam var historisk. Han ger förklaringen till att alla människor har syndat: ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade.” Rom. 5: 12.
Jag har ännu inte fått svar på varför Lukas upptar Adam i släkttavlan som leder fram till Jesus. Vilka andra kan tas bort från släkttavlan som icke historiska personer? Inte heller finns det något rimligt svar på frågan om Adams ålder i 1 Mos. 5, om han inte har levat.
Om man tar bort Adam som historisk person blir frågorna många, svaren blir färre och förvirringen ökar. Och det är knappast det vi behöver. Det finns allt för mycket av otro och vilsenhet i vår tid – även bland Guds folk.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR