Debatt

Det är inte dogmerna som förenar oss

Lasse Svensson Kyrkoledare

Equmeniakyrkans ledning har fått frågor – från Rolf Christoffersson och Olle Christoffersson (Sändaren 24 och 45/2019 samt 49/2019) - gällande hur vi ser på förhållandet mellan tro och vetenskap och hur vi ser på dop som förrättats i den så kallade Swedenborgskyrkan samt om denna ska betraktas som kristen eller inte.

Det är förstås helt olika saker och frågor men vi gör ett försök med ett samlat svar och vi tänker också att samtalen om dessa frågor kommer att fortsätta.

Tro och vetenskap ska ju inte främst betraktas som en motsättning. Den rådande världsbilden vid varje tid handlar ju ytterst om hur vi människor tolkar och tyder vår värld. 1800-talets världsbild är inte vår och morgondagens världsbild kommer att ifrågasätta en del av vår tids uppfattningar. Att leva i tro handlar mer om hur vi förhåller oss till dessa olika bilder och fokuserar mest på människan: Vilka är vi? Hur ska vi leva? Hur ser vi på andra?

På 1800-talet ville man framställa medeltiden som en intellektuellt efterbliven och intolerant period. Då skapades osanningen (som framställdes som sanning) att medeltidsmänniskan trodde att jorden var platt och att Columbus fartyg skulle trilla över någon form av kosmisk kant. Den föreställningen är suggestiv och charmig men saknar verklighetsförankring. Vidskepligheten ligger inte hos de förment dumma medeltidsmänniskorna utan hos dem som sprider felaktiga föreställningar om dessa.

När det gäller kosmologi förhåller det sig inte så att Equmeniakyrkan har ett läroämbete som säger vad som gäller. Däremot har Equmeniakyrkan tagit flera initiativ för att föra diskussion om hur kristen tro hänger samman med det modern vetenskap lär oss, till exempel genom projektet Cusanus vars syfte var att bredda diskussionen och öka kunskapen om relationen mellan naturvetenskap och religion, och hur dessa kan interagera med varandra i ett konstruktivt samspel. Ett annat exempel är en bok som pastor och teol dr Åke Jonsson skrivit som kommer till kyrkokonferensen 2020. Boken Teologi i Antropocen beskriver den kunskapsrika människan, hennes utveckling och biologiska sammanhang i den kristna trons perspektiv. Gud går i denna utveckling människan till mötes i utgivande kärlek och på så sätt fortsätter skapelsen mot sin fullbordan.

En annan fråga är hur vi ser på andra rörelser med olika förhållningssätt till mittfåran i den världsvida kyrkan. Frågan är lika gammal som kyrkan själv och gäller både vårt eget land och i andra sammanhang där den kristna missionen ständigt ställts inför mötet med olika grupperingar och sammanhang.

Equmeniakyrkan är en ekumenisk kyrka. Det innebär att vi har en djup lojalitet till den ekumeniska rörelsen. Utifrån detta anser vi att det inte är uppgiften för en enskild kyrka att bedöma om andra rörelser skall betraktas som kristna utan det avgörs i den samlade ekumeniska gemenskapen. Ytterst prövas det då rörelser söker förändrade ekumeniska relationer, till exempel då man ansöker om medlemskap i en ekumenisk organisation eller inleder ekumeniska samtal. Sådana prövningar är grannlaga och skall göras med stor omsorg.

Metodismens grundare, John Wesley, sa: Känner ditt hjärta som mitt, låt oss gå tillsammans! Det är inte dogmerna som förenar eller skiljer oss åt, det är snarare vad tron gör med oss. Liksom andra kyrkor har Equmeniakyrkan beskrivit sin kärna av tro i dokument som Teologisk grund, stadgar med mera. Tillsammans med andra kyrkosamfund odlar och fördjupas vi i vår kristna tro. Kyrkans gamla bekännelser, tillsammans med Bibeln, utgör vår aldrig sinande källa för det ständigt pågående samtalet om autenticitet och relevans i vår gemensamma kristna tro.

Equmeniakyrkan är en ekumenisk kyrka. Det innebär att vi har en djup lojalitet till den ekumeniska rörelsen.

0 Kommentarer
0 Kommentarer

Debatt

Mer inom samma ämne