Vi har, av Jesus, en liknelse gällande en inbjudan till ett gästabud/kalas/fest (Luk.14:17) Alla de först inbjudna har reservationer till att acceptera inbjudan ; ”Jag har köpt en åker OCH…, ”Jag har köpt fem par oxar OCH …., ”Jag har just gift mej OCH … Ingen har alltså tid för festen.

Flytta nu över scenen till en ­foajé eller kyrkkafferum i någon av våra (fri)kyrkor.

En främmande familj har just kommit in i lokalen – person 1 tänker:”Men jag är så dålig socialt, har svårt att knyta kontakter! Någon annan kan väl prata med dom. Och förresten kommer ju Svensson där, som jag skulle diskutera vår nya satsning med!” Person 2 tänker: Det är ju en hel familj – bättre någon av våra unga föräldrar tar den ­biten!” Person 3 tänker: ”Var är nu vår fina diakon, hon som har så lätt att välkomna och knyta kontakter, nu när man …. Inte kan jag … och dom ser lite mörkhyade ut, kanske talar dom dålig svenska och jag som glömde min hörapparat dessutom!”

Ja att vara en Kristi lärjunge i hans egen kyrka kan tyckas vara lätt, jämfört med att ­kampanja ute på torget, men ack så många ursäkter man finner på.

Personligen har jag egentligen inga egna erfarenheter av att vara exkluderad i nya kyrkor och församlingsliv, då jag ständigt själv tar kontakt, men min fru upplever ofta ”det kompakta ointresset” och omöjligheten att forcera ”den inre kretsens” skal.

Kan man skylla på ”svenskens blyghet” eller ”våra traditioner av försynthet” ? NEJ det kan man inte - Jesus sa ”gå för den skull ut och gör alla folk till mina lärjungar…” . Nu kan man tillägga :”och Du kan börja i foajén i din egen kyrka!”

Anders Götborg