Vid första anblicken kan artificiell intelligens (AI) tyckas vara ett perfekt verktyg för kapitalismen eftersom den skapar många möjligheter för nya teknologier, produkter och industrier. Men efter djupare reflektion så inser man att AI kommer att leda till en monopolliknande situation eftersom vinnaren tar allt.

Hur då? AI kan läsa in obegränsade datamängder och dra slutsatser som aldrig förr, vilket ger företag som är duktiga på AI mycket stora konkurrensfördelar. Det kan röra sig om antalet röntgenbilder för en viss lungsjukdom som ger mest exakt prognos och korrekt rådgivning. Ett annat exempel är indata beträffande självkörande bilar där den som har mest indata kan skapa den säkraste trafiken. Det kan också handla om att erövra så mycket information som möjligt om kunder för att kunna skräddarsy den effektivaste marknadsföringen och nå högst kundlojalitet. Liknande möjligheter finns inom alla branscher.

I takt med att AI utvecklas kan dito användas för svårare uppgifter, till exempel design, programutveckling, produkttestning, kirurgiska ingrepp, människoliknande robotar etcetera, vilket snabbt kan slå ut hela yrkesområden och globala företag. Det amerikanska e-handels- och molntjänstföretaget Amazons ultrasnabba utveckling är en tydligt markör på vad som håller på att hända.

Vad blir resultatet? Även om det fortfarande finns plats för nya entreprenörer så kommer ett mycket litet antal globala megaföretag att dominera planeten. I början kommer det kanske att finnas ett megaföretag inom varje bransch, men snart kommer de rikaste företagen köpa upp även dessa och bilda branschöverskridande planetdominerande supermegaföretag. Deras enorma ekonomiska styrka gör det lätt för dem att köpa upp alla potentiella konkurrenter innan de utgör ett hot. Vi ser detta redan inom IT-sektorn, men det är bara början på racet att bli helt dominerande på vårt jordklot.

Det nya monopolistiska systemet skapar risker för kraftigt ökande priser och koncentrerade maktpositioner, där till och med länder ter sig små och underdåniga. Ett exempel på sådan maktutövning var när ett speciellt antibiotika, doxycyklin, ökade drygt 185 gånger i pris mellan 2011 och 2013. Om ni tror att enskilda länder eller EU kommer att kunna reglera produktpriser för dessa framtida megaföretag så tror ni fel. Vi kommer högst troligt att bli offer för vinsthungriga biljonärer som oavsett hur empatiska, gröna och givmilda de försöker framhäva sig, utgör en enväldig global elit, vars automatiserade företag knappast kommer att ge påtagliga skatteintäkter till länders välfärd.

Måste utvecklingen bli så här? Nej, det är medborgarna som bestämmer. Vi är konsumenter, röstberättigade, opinionsbildare och investerare. Alternativa framtidsvisioner borde diskuteras, inte bara i riksdag och regering, men också bland gemene man, kanske i en ny folkrörelse.