Jag diskuterade detta med mina föräldrar som fortfarande är aktiva i min gamla församling på landsbygden i Västergötland. Vi tyckte att XR inte ”bara” var en miljö-
rörelse utan såg att den var radikal, pessimistisk och destruktiv. Den fick utstå mycket kritik kring sin brittiska grundare och dess uttalanden om förintelsen och innehåller dessutom antidemokratiska inslag. Jag noterade även att kommittén försvarade valet av prisdeltagare i Dagen som i en replik på pastor Stefan Swärds högst rimliga och undrande inlägg ”Märkligt att ge pris åt extrema Extinction Rebellion”* . Jag valde att se mellan fingrarna och tänkte mest att priskommittén fått ett olycksfall i arbetet och att det var på tapeten att dela ut priset till en ”miljörör-else” 2019.

När jag nu får se att årets pristagare ”Goda Grannar” har kopplingar till Islamic Relief blir jag bara bedrövad. Den 23 augusti rapporterar The Guardian att hela Islamic Relief World Wides styrelse avgår på grund av en antisemitismskandal. Högt uppsatta ledare skall ha kallat israeler för ”barnbarn till apor och grisar”.

En biträdande professor vid Malmö Universitet och Forskare vid försvarshögskolan redogör för ytterligare beklämmande uppgifter i Expressen bara kort därefter.

Redan i augusti kommer Radiohjälpen med ett pressmeddelande att man pausar samarbetet med Islamic Relief i Sverige och den 3:e december fryser den Tyska förbundsdagen sitt stöd till Islamic Relief då man slår fast kopplingar mellan Muslimska brödraskapet, Islamic Relief Tyskland och Islamic Relief World Wide.

Projektet ”Goda Grannar” är säkerligen behjärtansvärt på många punkter och enskilda människors engagemang ska inte svärtas ner i onödan. Jag har sett med egna ögon hur många goda krafter det finns i vårt samhälle, både i och utanför kyrkans väggar. Att motverka polarisering är utmärkt och att ta avstånd från antisemitism tar jag för självklart att ”Goda Grannar” gör. Däremot borde det rimligtvis finnas flertalet andra organisationer eller initiativ som bör vara värdiga pristagare – sådana som inte kan kopplas till lika beklämmande omnämnanden. Priskommittén framstår som smått aningslös.

Varför måste Equmeniakyrkan prompt bidra och upphöja dessa pristagare som så uppenbart kan ses som djupt kontroversiella? Hur kan man inta en så pass okritisk position så man inte ens kan se eller förstå att vissa organisationer och dess partners uppenbarligen är rent olämpliga? Tror Equmeniakyrkan att deras medlemmar är bekväma med detta?

Vidare finner jag det ytterst problematiskt att Equmeniakyrkan så tydligt hamnar i ideologiska ställningstaganden när priskommittén förra året väljer en radikal miljörörelse och därefter ett projekt med en samarbetspartner som får tydliga kopplingar till Muslimska Brödraskapet. Tyvärr framstår inte priskommitténs arbete som särskilt gediget – snarare som rudimentärt och med bristande omdöme.

*(Källhänvisningar kommer att publiceras på nätet)

Charlotte Sundell