Anmälde sig själv för bön på arbetstid: ”Gud ville att jag skulle ta det här steget”

Det är en tämligen omskakad kvinna som ringer upp under lunchrasten på jobbet. Aldrig hade hon trott att hennes brev till kommunen där hon ”erkänner sitt brott” skulle väcka sådan uppmärksamhet.

- Jag hade bara hoppats på någon slags reaktion från kommunen, säger hon.

Pernilla Franklin, som är aktiv i Equmeniakyrkan Nävlinge-Rickarum, kände sig tvungen att reagera mot kommunens nyligen fattade beslut om böneförbud på arbetstid, och stå upp för sin tro och för rätten till religionsfrihet.

Det var Sverigedemokraterna som drev igenom förbudet i maj med stöd av Kristdemokraterna, Moderaterna och Alternativet. Förbudet utreds nu av Diskrimineringsombudsmannen DO.

- Jag blev väldigt upprörd över det här beslutet, som diskuterats ett tag i kommunen, -och jag vill visa solidaritet med dem som beslutet riktar sig mot.

Jag har också pratat igenom det här många gånger med min församling och min pastor Karen Andersson. De har varit ett fantastiskt stöd och jag vet att de ber för mig nu. Utan deras stöd hade jag nog inte vågat.

Hon berättar att hon under en andakt i kyrka kände att Gud ville att hon skulle ta det här steget, trots att det kändes lite läskigt. 

Pernilla Franklin, som ofta ber ofta själv under arbetsdagen, har också stöd från sitt fackförbund.

-Som troende har jag alltid kanalen öppen för Gud. Det är ingenting jag kan stänga av när jag kommer till jobbet. Som kristen kan jag inte säga till Gud att vänta utanför dörren. 

Min arbetsgivare borde tvärtom vara tacksam för att jag får lite support uppifrån, jag arbetar ju med ofta med barn som har det svårt och ibland tvingas jag fatta tuffa beslut. 

Men i debatten på sociala medier och andra ställen har Pernilla Franklin också fått kritik för sitt agerande. Man menar att den muslimska seden att gå undan och be fem gånger om dagen inte fungerar på en modern arbetsplats. 

-Men det där har aldrig varit ett problem, säger Pernilla Franklin. Och det är konstigt att försöka skapa ett när inget finns. Dessutom har arbetstagare rätt till 5 minuters paus varje timme. Och väljer man att be istället för att kanske gå ut och röka på rasten, så borde väl arbetsgivaren enbart vara tacksam. 

Pernilla Franklin har också stöd av sitt samfund Equmeniakyrkan som på sin Facebooksida skriver: "Be ständigt" med adress Bromölla kommun. 

Avsnittet om bönestunder ingår i i kommunens likabehandlingsplan och i det förslag  som förvaltningen lämnade till kommunstyrelsen i slutet av maj står bland annat att det inte finns någon allmän rätt att gå ifrån och be under arbetstid. 
Men det står också att arbetsgivare har ”en skyldighet att medverka till konstruktiva lösningar. Om det finns ett önskemål bland arbetstagare om bönestunder på arbetsplatsen och under arbetstid så ska den ansvariga chefen pröva om önskemålet går att tillgodose – och kunna motivera ett nej.

Enligt förslaget skulle ett negativt besked föregås av samråd med personalenheten.
Men dessa rader har kommunstyrelsen beslutat stryka och ersätta med meningen: ”Bönestund på betald arbetstid inte är tillåtet”.

Vad tyckte ni var dåligt med förslaget?
– Det fanns för mycket utrymme för tolkning, säger kommunstyrelsens ordförande Eric Berntsson (SD).
– Där gick vi på patientsäkerhets- och skollagen. Det är de lagarna som flest jobbar under i kommunen.

Lagen gör skillnad mellan rast och paus. Den förra innebär längre avbrott, exempelvis en lunchrast, där en anställd fritt förfogar över tiden.

– Vad man gör på obetalda rast lägger inte vi oss i, men under arbetstid är det arbetet som ska gå i första hand, säger Eric Berntsson.

Pauser, däremot, är kortare avbrott som räknas in i arbetstiden. I arbetstidslagen står det att ”arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna”, men anger inte hur många eller långa de ska vara.

Ska en anställd till exempel kunna välja att be i fikarummet stället för att sitta ner och ta en kaffe?
– Så långt ner har vi inte diskuterat, säger Eric Berntsson.