ÖREBRO. Hälften av Equmeniakyrkans församlingar har 50 medlemmar eller färre och hälften saknar anställda. När visionskonferensen samlade till samtal om en växande kyrka handlade det därför mindre om framgångsrecept och mer om något annat: hur man fortsätter be, pröva nya vägar och nå människor utan att låta rädslan för nedgång bli drivkraften.

Försäljningen av Ekensbergskyrkan aktualiserar en större fråga än ekonomi. Kyrkobyggnader formar inte bara verksamheten utan också vår förståelse av vad en församling är – och vad den ska vara när huset inte längre finns kvar. Det skriver Daniel Strömner.

Equmeniakyrkan har blivit bra på att tala om hur nya församlingar startas. Betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt de församlingar som kämpar. Det riskerar att göra både avsluten fattigare och framtidens möjligheter färre.

Kyrkan riskerar att bli en trivsam gemenskap utan riktning. För Linda Andréasson handlar framtiden om att åter sätta Jesus i centrum – och låta det förändra både församlingen och mötet med världen.

Måste allt hela tiden förändras? Ja – och nej. Niklas Piensoho skriver om spänningen mellan trygghet och förnyelse, och om varför en levande kyrka inte kan stå still.

Fem kristna traditioner, flera språk och gudstjänster nästan varje helgdag. I Andreaskyrkan i Luleå delar ortodoxa, Equmeniakyrkliga och karenbaptister lokaler. Även domkyrkoförsamlingen hyr in sig med jämna mellanrum.