Nyheter

ÖREBRO. Hälften av Equmeniakyrkans församlingar har 50 medlemmar eller färre och hälften saknar anställda. När visionskonferensen samlade till samtal om en växande kyrka handlade det därför mindre om framgångsrecept och mer om något annat: hur man fortsätter be, pröva nya vägar och nå människor utan att låta rädslan för nedgång bli drivkraften.

Kyrkan riskerar att bli en trivsam gemenskap utan riktning. För Linda Andréasson handlar framtiden om att åter sätta Jesus i centrum – och låta det förändra både församlingen och mötet med världen.

Fem kristna traditioner, flera språk och gudstjänster nästan varje helgdag. I Andreaskyrkan i Luleå delar ortodoxa, Equmeniakyrkliga och karenbaptister lokaler. Även domkyrkoförsamlingen hyr in sig med jämna mellanrum.

Under flera decennier var Kristinehamn ett nav för svensk frikyrkomission. När den nya antologin Mission på värmländska presenterades i Broängskyrkan den gångna helgen riktades åter strålkastarljuset mot Värmlands betydelse för svensk och internationell missionshistoria.

Ekensbergskyrkan är inte ensam om sin utveckling, men den övergripande frågan diskuteras fortfarande nästan inte alls, menar de.

Efter ett liv i missbruk och hemlöshet bär Samuel Berg i dag en tydlig vision av kyrkan. Mindre fasad, mer äkthet. Mindre fokus på byggnader – mer på människor.

En uppstoppad falk, en Märta Måås-Fjetterström-bonad eller bara en långfika. På lördagarna förvandlas Abrahamsbergskyrkan i Bromma till secondhand-butiken Reprisen – en verksamhet som lockar hundratals besökare och gett församlingen både nya intäkter och nya möten.

Intresset för kristen tro ökar samtidigt som kunskapen om dess innehåll tunnas ut. För Joel Halldorf är framtidens stora kyrkliga utmaning därför tydlig: att forma människor djupare i en tid präglad av identitet, brus och andlig ytlighet.