Samtidigt med den ekumeniska processen fortsätter samtalet mellan Baptistsamfundet och Svenska kyrkan. Det officiella samtalet började i samband med Svenska Baptistsamfundets 150-årsfirande i slutet av nittiotalet, och tog ny fart igen för ett par år sedan.
Baptistsamfundets missionsföreståndare Karin Wiborn anser inte att det finns skäl att ta en paus i samtalet, för att invänta vad som händer mellan Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan i Sverige – som båda redan har samarbetsavtal med Svenska kyrkan – och Svenska Baptistsamfundet.
– Absolut inte. Varje samtal står för sig. Vi har en tydlig riktning nu, och det är önskvärt att vi som samfund hittar en egen överenskommelse med Svenska kyrkan.
De lokala baptistförsamlingar som samarbetar med andra samfund behöver inte uppleva samtalet med Svenska kyrkan som något hotfullt.
– Nej, vi behöver förhålla oss till Svenska kyrkan som den storhet den är i vårt samhälle, dessutom pågår ett lokalt närmande på flera håll som inspirerar till ett nationellt samtal.
Samtal pågår alltså med Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige, men inte med EFK och pingströrelsen?
– Vi har inga formella överläggningar med dem, men vi känner ett syskonskap, och vi har gemensamma projekt som vi möts och samtalar omkring, säger Karin Wiborn.
Baptistsamfundet och Svenska kyrkan är barn av samma tid, hävdar Karin Wiborn och syftar på 1500-talets väckelse i spåren av Luther. Hon tror att de gemensamt kan lyckas lösa hur de ser på nattvarden och tjänsterna.
– Det är inga stora problem. Vi som är inne i samtalet nu ser att det är fruktsamt.
Dopfrågan tror hon också att de kan hitta ett sätt att mötas kring.
Ett samarbetsavtal skulle inte leda till att Svenska Baptistsamfundet och Svenska kyrkan blir ett, organisatoriskt sett. Karin Wiborn:
– Nej, vi vill nå en andlig enhet där vi ger lokala församlingar bättre förutsättningar att arbeta för samma mål, men vi kan inte bli ett samfund.
Hon citerar NJ Nordström, rektor vid Betelseminariet 1928–1943 om att alla som vill arbeta för Guds rike ”skall grunda sig mera på uppsåtet och den redliga viljan att tjäna Gud än på likheten i åsikter och uppfattningar om de ting, som, när allt kommer till allt, icke höra till det väsentligaste.”
Karin Wiborn tar gärna England som förebild. Där har man en nationell överenskommelse om lokala ekumeniska partnerskap för att underlätta lokal samverkan. Det finns ett starkt släktskap mellan anglikanska kyrkan och Svenska kyrkan och mellan svenska och engelska baptister. Lokalt finns en väl fungerande kyrka i England tack vare den nationella överenskommelsen, likt den som Svenska Missionskyrkan har med Svenska kyrkan. Överenskommelsen påtvingar inte något och hindrar inte den lokala viljan utan underlättar ett samarbete, enligt Karin Wiborn.
I mars reste hon till England tillsammans med en samtalsdelegation från Svenska kyrkan bestående av bland andra Härnösands stifts biskop Tony Guldbrandzén och prästen Birgitta Halvarsson. Med på resan var även Sören Carlsvärd, pastor i Betelkyrkan i Örebro, och Owe Kennerberg, rektor på Teologiska högskolan Stockholm. De besökte sammanhang där metodister, reformerta kyrkan, baptister och anglikanska kyrkan hittat sätt att samarbeta.

Susanne Järved