65 år efter befrielsen av Auschwitz har vi på nytt högtidlighållit förintelsens minnesdag. Det är viktigt att vi aldrig glömmer denna kulmen på den europeiska grymhetens historia.

Slående är samtidigt att förintelsedagen är en ganska ny högtid. Det är under mindre än två decennier som 27 januari haft en särskild plats i vår kalender. Denna tid har också inneburit en återupptäckt av en viktig del av Europa, som för efterkrigsgenerationen länge var en anonym och oidentifierbar del av Sovjetunionens maktsfär.
Efter det kalla krigets slut har både platser och människor i Central- och Östeuropa fått upprättelse och identitet för vad de var före och under 1900-talets stora katastrofer. Överlevare och tidsvittnen blir färre. Men i stället har vi begåvats med en ny generation författare som utan egna erfarenheter från de onda åren (senast Steve Sem-Sandberg) ändå med stor insikt och kraft återskapar ett europeiskt sammanhang. ¶