Under ganska lång tid har vi i media kunnat följa avslöjanden av pedofili såväl i katolska kyrkan som i andra samfund och i olika institutioner i vårt samhälle. Med rätta upprörs vi.
I kyrkor, missionshus och lokaler som tillhör något av de tre GF-samfunden (MK, SB, SMK) finns en liten broschyr med tre apor på framsidan. En av aporna håller sina händer för munnen, den andra håller händerna för öronen och den tredje håller händerna för ögonen. Inte se, inte höra, inget säga. I denna broschyr skall också finnas en lista med namn på människor från våra tre samfund, som ställt sig till förfogande som rådgivare vid sexuella övergrepp i våra sammanhang.

Putsad fasad
Inte om — utan när! Detta bör vi inse, detta bör vi reflektera över — för även i våra miljöer sker övergreppen såväl i kyrka/församling som i hemmen. Övergrepp och kränkningar av barn sker i vår omedelbara närhet, där fasaden tycks putsad och välhållen och där allt andas korrekthet, trivsel och fromhet.
Slutna, stängda och konservativa miljöer är särskilt farliga och hotfulla. Miljöer där kontroll, korrekt uppförande, gränssättning är viktigt, har samma tendens. Vi kallar det för sexuella övergrepp, övergreppen är av sexuell karaktär, men de är snarare övergrepp komna ur rädsla och maktutövning.
I arbetet med GF-kyrkan finns ett arbete tillsammans med Equmenia för att uppmuntra de församlingar som vill arbeta med ett tydligt barnperspektiv i sin verksamhet. Inte bara att skapa bra barnverksamhet, kanske mer att våga se sig om i vårt samhälle och rent av i församlingen, identifiera utsatta barn, försöka ge stöd åt utsatta familjer et cetera. Kanske inte en verksamhet som ger mängder av barn i verksamheten, men som ger evangeliet till människorna vi skall tjäna.

Allt ska utredas
Biskop Anders Arborelius är en av flera som hamnat i blåsväder i den här frågan. Många av oss som känner honom vet hans goda sidor och uppskattar hans vänskap. Nu ska allt utredas, komma till ytan — och då är det korrekt att biskopen får ge sin syn på vad som skett, men barnen som kränkts och farit illa, de skall ha vårt stöd och våra sympatier just nu. När barn kränks, misshandlas, far illa, måste vi alltid stå på barnets sida. Ingen facebookgrupp eller något upprop till förmån för de som redan har makt, får flytta fokus från de som skadats och misshandlats. Oavsett om det är en biskop, kardinal, evangelist eller en vanlig medlem som utreds.
Det finns rådgivare, människor som kan hjälpa oss i de här smärtsamma frågorna. Läs broschyren och fundera över vad som kanske sker i din närhet.
Till att börja med bör vi ändå ta in det svåra — övergreppen sker, och de sker i din och min närhet. Vi får inte blunda, inte vägra lyssna och inte vara tysta i detta, det gäller våra barn, Guds barn!
Herre, förbarma dig! ¶

Anders Svensson
Metodistkyrkan