Vi får höra om de hemska, hårda religiösa som talar om synd och möter med fördömelse och kritik, medan den kärleksfulle Jesusen alltid har värmande ord till den frusna själen. Och visst är det sant att han tar emot oss som vi är. Precis i det skick vi kommer, vår blandning av helhet och trasighet. Inget vi gör kan bättre kvalificera oss för nåden.
Men inte vet jag om Petrus kände sig så bekräftad när han gett sin älskade Mästare ett gott råd och fick svaret ”Håll dig på din plats, Satan!”.
Inte vet jag om lärjungarna jublade åt en av Jesus favoritformuleringar som verkade vara att inleda; ”Ni som är onda …”.

Kanske var den rike mannen inte helt nöjd med bemötandet när han visade upp alla bud som han hållit men genast fick ytterligare ett för att bli godkänd.
Vanliga människor, hårt trängda av religiösa regler, blev säkert ännu mer pressade när Jesus skärpte de redan hårda lagarnas krav.

De fromma prästerna kanske inte kände sig helt accepterade av Jesus när han kallade dem ”vitkalkade gravar, huggormsyngel, hycklare” eller aldrig hade något gott ord att säga till dem. Till och med Jesus egna lärjungar tyckte att Jesus var för hård ibland.
Det blir helt enkelt ingen sann bild av Jesus om man inte tar med den kantiga strävhet som han ofta mötte människorna med. Att han för många var mer helig än härlig att möta. Jesus gränslösa kärlek måste kombineras med hans sylvassa skärpa mot synden för att komma i närheten av en rättvisande bild. Jesus tar emot alla slags syndare men tar också itu med synden i våra liv. Han krossar illusioner om egen godhet, han visar på den eländiga belägenhet som hela människosläktet befinner sig i.

Förändring
Så blir det för den som får möta Mästaren: Nåden, glädjen och friden får vi gratis men sedan börjar förändringen. För många genom direkta ingrepp av befrielse. För de flesta genom ett andelett liv där människan fostras och renas genom vägar han ger oss.
Det finns ett omodernt ord: Gudsfruktan. Skall man vara rädd för Gud? Är det bra?
Javisst, det är just Honom man skall vara rädd för. Egentligen handlar det om att leva med en respekt för Gud så att man slipper vara rädd och även kan bli ledd av honom. Det är just frånvaron av Gudsfruktan som kännetecknar de gudlösa enligt Romarbrevet 3:18. De som tror att Gud är menlös och inget farlig. Inte innebär något hot.
Jag vill ha den riktige Jesus. Den Jesus där alla bibelorden får vara med. Och då kan man aldrig förringa eller legitimera synder med hänvisning till en Jesusbild. För Jesus var själv den hårdaste personen. Och den mest nådefulla. ¶

Thomas Forslin