När Jesus talar om dopet i missionsbefallningen förstår vi att dop tillsammans med undervisning är två oskiljaktiga delar av kristet liv. Vi förstår också att dopet är ett enda.
Jag satt i dag i ett samtal med en kollega som använde sig av ordet ”omdop” när vi talade om Missionskyrkans dubbla dopsyn. Denna vår kyrkas dopsyn går ut på att både baptister och personer som praktiserar dop av spädbarn får plats i samma kyrka. För en baptist är dopet något som hör samman med omvändelsen, oavsett om föräldrarna har praktiserat spädbarndop tidigare i ens liv — innan man själv var medveten — eller inte. För en spädbarnsdöpare är dopet en akt där Gud handlar i Faderns och Sonens och den helige Andes namn — oavsett om jag är medveten eller inte. Gud handlar.
När jag som missionspastor med baptistisk dopsyn döper någon som blivit kristen, till exempel i tonåren, är det detta som är personens dop, det är alltså inget omdop. Det är därför lika nedvärderande att tala om ”omdop” för att beskriva ett baptistiskt dop — som om jag skulle använda begreppet ”tvångsdop” för att beskriva vad ett spädbarnsdop är.

Baptistiskt dop
Jag riktar mig därför till er som sitter i teologiska kommittéer och er som jobbar med en framtida kyrkoordning att, om ni nu behöver ett annat ord än dop, tala om ett baptistiskt dop.
Vi behöver få leva sida vid sida med detta komplicerade förhållande till dopet, i alla fall om baptister och baptistiska missionare skall kunna rymmas, både i vår nuvar-ande och kommande kyrka.¶

Anders Westman
Pionjärpastor i Svenska Missions-kyrkan