Svenska Baptistsamfundet, Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige samlar sig i dagarna till ett uppbrott och en förnyelse. Arbetsgrupper sammanträder och skriver sig fria. Styrelser har rådslag omkring fastigheter, folkhögskolor och ekonomiska åtaganden. Samfundsledare befriar sina skaror. Örebromötet förbereds.

Det är ett litet större samfund och två lite mindre som söker sig en gemensam framtid. Vad månde bliva av detta?

Jag vill se en djärv och smittande kyrka. Jag önskar ett provisorium med centrum utanför sig själv. Jag skulle vilja se huvudpersonen för denna gemensamma framtid vara den människa i vårt land som ännu saknar en frälsare och en överjordisk tillit. Detta ärende måste genomsyra texterna. Denna människa måste synas i samtalen. Den nya kyrkans existensberättigande ligger inte i våra egna händer. Vi finns till för ett ärendes skull. Huvudpersonen i våra tre kyrkor är hon eller han som ännu inte är med. Det kan vara våra barn, våra föräldrar, våra arbetskamrater och våra grannar.

Bjuda in
Jag skulle också vilja bjuda in de övriga trossamfunden i Sverige till att vara observatörer till denna gemensamma framtid. Vi tre kyrkor är inte till för oss själva. Vår process är inte att bli oss själva nog.
Våra tre trossamfund kräver en förnyelse som inte är av denna världen. Vi behöver igen bli en livsrörelse som får makthavare att darra och folket att resa sig. Vi vill växa in i den svenska folksjälen.

Bibelordets röst
Varje sådan förnyelse börjar i ett nytt bibelanvändande. Det är med lyhördhet för den röst som finns i bibel-ordet som kyrkorna i alla tider har funnit sin förnyelse. Det var med Bibeln i hand som de tre samfunden en gång bildades. Det är med Bibeln i hand som kyrkorna i dag över hela världen växer. Jag tror på Bibeln som varje kyrkas hjärtefråga. När det inte är långt mellan en kyrkas huvud och hjärta är det ofta ett kort avstånd för nya människor att komma till tro.
Det viktigaste i dag är ledarskap. Vi behöver en ny stäv till en gammal pråm. Vi behöver ett ledarskap som stiger fram och pekar ut riktningen. Vi behöver människor av kött och blod att slå följe med. En ny kyrka bildas aldrig i ett sammanträde och är aldrig resultatet av en överenskommelse. En ny kyrka levandegör, attraherar, uppmuntrar, utrustar och utomordentliggör alla oss som vill vara med en gång till innan våra liv tar slut.
Vi söker därför en röst för vår process. Vi längtar en tolk för vår förståelse. Den nya kyrkan behöver ett ledarskap som betjänar alla oss som ska betjäna vårt land igen. Till denna tjänst är vår gemensamma framtid.

Runar Eldebo
I teologiverksta’n RUT i arbetet
för Gemensam framtid