— Är det här en helig, allmännelig kyrka eller är det en enda helig, allmännelig och apostolisk kyrka?
— Varken eller. Det är Missionskyrkan, en träkyrka från 1920-talet, som tillhör en församling som tillhör Svenska Missionskyrkan. Den tillhör alltså inte Svenska kyrkan, trots att den onekligen är en svensk kyrka, utan är en frikyrka, fast egentligen finns det inga frikyrkor längre, eftersom det numera bara finns fria kyrkor i Sverige.
Jämför också:
a) ”Jag vill veta hur kyrkan ställer sig till samkönade äktenskap”.
b) ”På lördag ska vi städa kyrkan.”
Språket, orden, är sedan urminnes tider ett effektivt sätt att innesluta och ute-stänga. Ska vi förvånas över att många människor känner sig främmande i ”kyrkan”, när det faktiskt krävs en fackteologs kunskaper för att förstå och använda ordet ”kyrka”?

Vi borde kanske tillsätta en kommitté med uppgift att röja i skogen av ”kyrka”-ord, ord med alldeles för många olika konnotationer. (Förresten, varför tror du att jag valde ordet ”konnotationer”?) En av denna kommittés första uppgifter borde bli att hitta ett namn på det nya MK + SB + SMK-samfundet, som inte innehåller ordet ”kyrka”!
För övrigt instämmer jag helt i Karin Häggs tänkvärda tidigare debattartikel i Sändaren (22/09).

TORBJÖRN HEDMAN