Diskussionen om vigselrätt, partnerskap och samkönade äktenskap är ingen pseudo-fråga. Området berör djupt personliga och emotionellt laddade områden.

Frikyrkorörelsens historia är kantad av frågor av långt lägre dignitet som vållat splittring och söndring i våra församlingar. Med sorg i hjärtat kan jag se tillbaka på ett antal struntfrågor som fått helt absurda konsekvenser.

Jag är inte är någon teolog, men en sedan många år rätt vanlig medlem i Baptistsamfundet. Här tror jag mig se ett mönster som vi känner igen från den politiska sfären: Det är skillnad på vad ”folk ” tycker och tänker och vad ledningen tycker och tänker. Jag har inte behov av att vara politiskt korrekt, men jag har behov att gemenskapen i våra församlingar är stark och att vi inte ska spilla energi på inre strider. Vi har långt viktigare uppgifter i vårt samhälle.

Jag kan se en stor fara i att denna fråga blir en fråga på dagordningen i våra församlingar. När detta ärende kommer upp och ska diskuteras så uppstår bara förlorare. Majoritetsbeslut med ett par röster! Ingen vinnare kan utses! Alla kommer att åberopa samma skrift och samma Gud. Gör således ingen stor fråga av detta ute i församlingarna.

De få människor det kommer att handla om - av Gud älskade- som begär en samkönad kyrklig vigsel i en baptistkyrka ska mötas av kärlek, samtal och kanske en vigsel. Men fatta inga församlingsbeslut efter ett stormigt församlingsmöte. Priset är för högt för en baptistisk principfråga.
Själv är jag kanske — troligen — lika vacklande som ledningen i Baptistsamfundet. Jag borde kanske sagt direkt: Att Gud skapade man och kvinna är ingen slump. Att älska varandra är bibliskt, men äktenskapet - nja det gäller för man och kvinna som jag ser det och har uppfattat vår bibel.


Sven-Erik Sahlén
Örebro