Logga in



Logga in
Registrera dig här >
Glömt lösenord?

I nästa nummer:

  • Ännu ett reportage från Burma/Nyanmar

Analys&Appell

Carlsson undergräver biståndet

Sverige är det land i världen som ger mest bistånd. Att vårt land envist står fast och även överträffar FN-målet är en avgörande orsak till att världens samlade officiella bistånd ökar.


Men för första gången sedan biståndet blev ett självständigt politikområde på 1960-talet har Sverige en biståndsminister som är kritisk både till innehållet och till det så kallade enprocentmålet. Gunilla Carlsson har genomfört stora förändringar.

Den första förändringen var att öka avräkningarna mot biståndsramen så att mer av svenska företags exportkrediter, en högre andel av flyktingmottagande i Sverige samt utrikesdepartementets egna kostnader räknas av. Dessa avräkningar har fördubblats under mandatperioden — pengar som tagits från fattigdomsbekämpning.

Den andra förändringen har varit bidraget till en skarp och delvis dåligt underbyggd kritik av biståndet. Istället för att försvara sitt politikområde mot svepande kritik från medarbetare på Riksrevisionen, Timbro och vissa ledarsidor, har ministern bistått med en likartat kritik. Därmed har hon också spärrat för sina underställda att försvara biståndet.

Den tredje förändringen var att som enda EU-land, tillsammans med USA och Kanada, föreslå en vidgning av de så kallade DAC-kritierna inom OECD, som reglerar vad som får räknas som officiellt bistånd, till att bland annat också rymma fredsbevarande militära insatser. Förslaget väckte svagt gehör och avvisades, men det svenska agerandet väckte internationell förvåning.

Den fjärde förändringen är synen på civila samhället. Informationsanlaget har skurit ner drastiskt, vilket tar bort en nyckelroll för folkrörelserna att bidra till förståelse över hur världen ser ut och ytterst till svensk bi-ståndsvilja. I skrivelsen till riksdagen om Politik för global utveckling, PGU, finns ingen analys av det civila samhällets roll i utvecklingssamarbetet. Regeringen har tappat kopplingen mellan levande och livskraftiga demokratier och ett starkt och fungerande civilt samhälle.

Dessutom har Gunilla Carlsson försvagat Sida. Hon har initierat flera organisationsförändringar, ställt Sida utan ordinarie chef under lång tid, rekryterat ny chef som hon åter sparkat. Det finns skäl att modernisera Sida och dess förmåga att ta politisk styrning, men det sätt på vilket Gunilla Carlsson agerat har slängt ut för många barn med badvattnet och gjort en på goda grunder stolt institution otrygg.

Peter Weiderud
Sveriges kristna socialdemokrater

Skriv ut | Tipsa en vän | Kommentera | RSS