Det ska bli spännande att se hur den gemensamma kyrkan växer fram under 2010. Arbetsgrupperna har snart lagt ut planerna för spåren in i framtiden, styrgruppen ska ställa in gps-en på framtiden, konferenserna (i år men ffa 2011) ska ge klartecken för att vi verkligen gör uppbrottet och siktar på framtiden. PA Sahlberg, ordförande för den s k RUT-gruppen i arbetet för en ny gmensam kyrka har nyårsvisioner.

 

Jag tror på en levande kyrka med församlingar som kommer att se olika ut, på olika platser, med rum för människors växt, tro, bjuder gemenskap över generations- och intressegränser, och tar samhällsansvar. Vi kommer att finnas i hela landet, där vita fläckar syns startar vi ett djärvt experiment för att möta rykande aktuella behov; av gemenskap, av sökande efter livets spännande andliga underströmmar, social utmaning och med en tydlig röst som är kritisk och aktiv mot orättvisor.
Vi hanterar våra olikheter och gör det till en styrka. Vi läser bibeln som en hälsning från alla dem som stavat på sin tro och tillsammans ser vi hur den blir ett spett i jorden som blottar tro, väcker utmaning och uppmuntrar till omvändelse. Gud vill oss något i sitt ord och med sin kyrka. Vi har missionskyrklighetens bredd och beredvillighet att möta nya utmaningar, baptismens klarsynta frihetsbudskap och entusiasm, och metodismens helhetssyn på livet där vi tillsammans strävar efter helgelse och socialt ansvarstagande.
De verkliga utmaningarna ligger på flera plan.
(1) Människornas längtan efter tro och mening, med en Mästare i sitt liv, möter vi genom att vandra tillsammans med alla dem som på olika sätt söker djupen i sin livsmening. Vi pilgrimsvandrar och möts på Nätet. Vi tar människors frågor på allvar och blir en kokande böne- och bibelläsningsgrupp som tillsammans tar Gud i hågen och söker Jesu fotspår genom framtidslandskapet. Vi respekterar människors väg till sin tro och utmanas genom en allt tydligare bild av Jesus.
(2) Klimathotet är en ödesfråga där politiken visar brister i ansvarstagandet. Vi tar ”avståendets politik” på allvar och utmanar de kortsiktiga valvinstperspektiven genom att enträget göra miljörörelsen sällskap och bana väg för en folklig resning mot de kortsiktiga vinstintressena i politik och marknad. På samma sätt som vi en gång utmanade alkoholmissbruket tar vi människors livssituation på allvar och bjuder vägar för en ny livsstil med krav på både individen och världssamfundet.
(3) Fattigdomen hotar alla. I lokala perspektiv, som i globala, ser vi hur klyftor hotar människovärde och gemenskap. Vi tar bibelns rättviserop på allvar, söker upp, avslöjar och utmanar de onda strukturer som hindrar människors livsdrömmar.
(4) Missbruk av droger, kommers och andra människor väcker vår vrede och vi bjuder gemenskap som stöder livsstilsval som befriar och bemyndigar människor att leva i Gudsgemenskap. Falska drömmar genom gambling och annan verklighetsflykt utmanar till verklig och djup gemenskap.
Vi blir en levande kyrka med ett lärjungaskap som målar bilder av Jesus i vår tid. Våra centrala funktioner gör oss skickliga på att utmana ondskan, hålla fast vid det goda och i församlingens gemenskap ser vi på varandra som gåvor som Gud har skänkt till vår värld. På regionala kontor och i särskilda utbildningsförsamlingar har vi statsvetare, samhällsvetare, teologer och journalister som hjälper oss att avslöja de nedbrytande strukturerna. Pastorer och lekfolk som medverkar professionellt och ideellt leder oss fram till tydliga strukturer som ser vårt uppdrag långt utanför den egna lilla kyrkobyggnaden.
Vi växer, framförallt genom att göra skillnad. Vi tror att Gud har skapat världen för att vi ska ta ansvar för den, oss själva och andra. Vi uppmuntrar till ett moget kristet liv i livets alla förhållanden och förlorar oss inte i dogmatiskt hårklyveri. Vi är så långt ifrån det politiskt korrekta man kan komma, men sätter tummen i ögat på alla som förminskar människors liv och heliga mål.
Vi leds av en ”inre lärjungagrupp” på fem personer som under fem år på heltid inspirerar, utmanar och vägleder oss. Tre är kvinnor, en är under 30, en är invandrad svensk och varje år är en av dem ”biskop”, tre är teologer. För att bevara mångfalden och vitaliteten väljer konferensen varje år en ny ledamot. (Under de första tio åren är det också viktigt att tre av dem har bakgrund i de tre gamla samfunden.)
Regionerna är utvecklingscentra där djärvhet och nytänkande prioriteras. Jantelagen får inte plats i vårt evangelium. Nya församlingar planteras, ett nätverk av församlingar uppmuntrar och utmanar till nytänkande, vårt offrande ökar, framför allt till diakonala och missionella uppdrag och vårt lärjungaskap blir tydligare i livets alla förhållanden.
Vår demokrati bygger på konsensus där vi inte älskar alla beslut men kan lära oss att leva med dem, varje medlem har en röst, alla kan lämna förslag till alla nivåer i kyrkan. Efter bön och respektfullt samtal kan vi säga: ”den Helige Ande och vi har beslutat.”
Vi är inte längre baptister, metodister och missionskyrkliga, vi är Jesusfolket. Om trettio år tillhör alla kristna församlingar i landet vår dynamiska kyrka.
Vi banar nu ny väg. För det måste vi bli mera drastiska, våga nytt. Dessutom behöver vi bli mer dristiga, jag saknar i dag glöden och visionen om en verkligt ny kyrka.
Det stora är att Gud tror på oss,

hoppas och tror – PA Sahlberg

(En kortare version av denna artikel finns publicerad i Sändaren nr 1/2010)