Ylva Eggehorn på Vinterkonferensen

Ylva Eggehorns föredrag sträckte sig över ett vitt fält, från den karismatiska väckelsen på 70-talet, postmodernismens effekter på samhällsutvecklingen där FRA-lagen fick en släng av poeten från Sorunda, sanningen bakom gudstjänststatistik och till Petrus syn med den nedsänkta linneduken med de förbjudna maträtterna – och en hel del till. Allt knöts samman i en uppmaning till konferensdeltagarna att söka efter en gemenskap som inte söker efter makt, utan som förmedlar att alla människor är föremål för Guds nåd och kärlek.
Ylva Eggehorn tycker att vi lever i en mycket spännande tid.
- Jag skulle inte vilja leva i någon annan tid än den som är nu.
Anledningen är de många möjligheter som finns i dag att nå människor med budskapet om att vi alla är människor och alla precis lika angelägna i Guds ögon.

Bundsförvanter

De statistiska siffrorna må visa på nedgång för Svenska kyrkan och de traditionella frikyrkorna, men om man ser hur det faktiskt ser ut kyrkbänkarna så kan man faktiskt bli rätt glad, menade Ylva Eggehorn.
- Det må vara glesare i bänkarna, men i dag går alla fram till nattvarden och församlingssången är stark, I dag är det heller inget konstigt med att politiker, mediammänniskor och kulturpersonligheter offentligt vittnar om en kristen tro.
Något som för övrigt var nästintill omöjligt när Ylva Eggehorn själv som mycket ung och intellektuell blev kristen.
- Vi har bundsförvanter långt utanför våra egna sammanhang, framhöll Ylva Eggehorn och ansåg att bibelordet om att ”alla som inte är emot oss är för oss”, som Jesus säger när lärjungarna irriteras över att en utanför deras krets drev ut andar i Jesu namn, är i allra högsta grad ett sanningens ord i dag.

Motbjudande

Att nå ut till alla människor kräver insikten att alla människor i grunden är lika. Den insikten fick Petrus när han fick se synen med linneduken som sänktes med de för juden förbjudna maten. Synen måste ha varit väldigt motbjudande för Petrus, men visade på en sanning om människors lika värde. Ylva Eggehorn drog en parallell till sitt eget liv, där hon den senaste tiden kommit att umgås en del med människor i nyandliga kretsar.
- De sysslar ibland med saker som jag ser som mycket motbjudande, tarotkort till exempel. Men jag när jag nu möter dem så tvingas jag att älska dem ändå, och ärligt talar, nu skiter jag faktiskt i vad de håller på med. . .
En del av sitt anförande ägnade Ylva Eggehorn åt samhällsutvecklingen som hon menar går mot allt mer cynism, och där hat och hämnd får en stor plats. Här krävs en motreaktion från kyrkans folk.
- Vi måste tala om att hämnden är illusion, den är en lögn. Den lurar oss att tro att vi får tillbaka det vi förlorat, men det gör vi inte.

Raserat rättsamhälle

Utan att nämna FRA-lagen vid namn var det också uppenbart att Ylva Eggehorn är kritisk till utvecklingen med en allt hårdare kontroll av samhällsmedborgarna.
- Fruktan för terrordåd får inte skapa lagar som raserar vårt rättssamhälle. Det är inte korrekt att avlyssna hela befolkningen.
Motargumentet att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta, avvisar Ylva Eggehorn. Bara risken att information kan komma i orätta händer bäddar för ett samhälle med hat och vedergällning.
- Jag har mycket att dölja som jag inte vill ska komma till allmän kännedom.