”Vi vill bara få utöva den romska kulturen”

— Vi har en samhörighet oavsett var vi bor eftersom vi delar samma utanförskap, säger Stefano Kuzhicov, romsk samordnare i Helsingborg.

Den romska nationaldagen, 8 april, kom till 1971 då FN genomförde den första världskongressen i London med romska organisationer.  FN erkände då romerna som ett världsfolk liksom den romska flaggan och den romska nationalsången Galem, gelem (jag har vandrat den långa vägen).

— Vi har inget eget land och har heller inga ambitioner att skapa ett sådant. Istället verkar vi för att få rätt att utöva vår egen kultur i de länder där vi bor, säger Stefano Kuzhicov.

Han arbetar med romsk inkludering i ett projekt som drivs av romska föreningar och Helsingborgs stad. I dag firar han den romska nationaldagen i kulturhuset där det anordnas ett program om diskriminering och integration.

— Sedan flyttar vi till en annan lokal där det blir fest med mycket musik och god mat. Så ser det ut runt om i världen där romer firar nationaldagen med stora arrangemang och manifestationer.

I Sverige gavs romerna möjlighet att högtidlighålla nationaldagen först 2001, 30 år efter konferensen i London. Året innan hade romerna erkänts som en nationell minoritet tillsammans med judar, tornedalingar, sverigefinnar och samer.

— Det har funnits romer i Sverige i minst 500 år. Liksom i andra länder har diskriminering, fördomar och antiziganism varit, och är, en del av många svenska romers vardag, säger Stefano.

Romerna är Europas största minoritet. Gemensamt för folkgruppen, var de än bor, är utanförskapet som under historien tagit sig uttryck i förföljelser, förtryck och diskriminering. Progromer, massmord, slaveri och särskilda lagar mot gruppen har förekommit i århundraden. Under Förintelsen dödades omkring 1,5 miljoner romer.

— Sverige har delvis gjort upp med historien genom den vitbok som presenterades förra året och för vilken jag satt med i den romska referensgruppen. Men trots detta är romer fortsatt diskriminerade i det svenska samhället, framför allt på arbetsmarknaden där fyra av fem svenska romer är arbetslösa.

Stefano Kuzhicov tror ändå på förändring.  Själv har han bott i Sverige i 44 år och gått i skola och haft arbete. Just dessa faktorer är avgörande för integrationen säger han.

— Men även jag blir ofta utsatt för diskriminering och det har hänt att min fru, som bär romska kläder, inte har blivit insläppt i en affär.

Stefano berömmer den tidigare regeringens strategi för integrering som innebär att en rom som år 2032 fyller 20 år ska ha samma möjligheter som den som är icke-rom. 

— Det är det målet jag arbetar för nu. Det känns som om det ligger långt borta, men det är också mycket arbete som återstår. 

Stefano arbetar enbart med romer i Helsingborgs kommun. Uppskattningsvis bor det 50 000—60 000 romer i Sverige. Av dem har 60—70 procent ingen utbildning eller arbete. Den växande gruppen romer som tigger på gatorna har han inget mandat att arbeta med, men engagerar sig för dem utanför arbetstid.

— Det är beklagligt att de måste utsätta sig för detta. Jag kan inte se mitt folk lida utan att hjälpa dem. 

De bosatta svenska romernas situation har påverkats negativt av alla tiggare, eftersom fördomar som tiggare drabbas av också drabbar romerna överlag.

— Det behövs många insatser på olika nivåer för att förbättra romernas situation. Vi behöver hjälpa dem som kommer hit och inte har någon annan utväg än tiggeri. Samtidigt måste kommunerna ta ett större ansvar för integration. Det behövs också politiska påtryckningar för att förmå länder som Rumänien och Bulgarien att ta ansvar för sina medborgare,  säger Stefano Kuzhicov.