Vad ska en pastor tjäna?

Marcus Johansson och Gustav Gillsjö har egentligen samma grundsyn på pastorslönen, men olika syn på hur stor den ska vara. På Ekumeniska centret i Alvik satt de ned för att diskutera frågan tillsammans med Equmeniakyrkans personalchef Margareta Smedberg Andersson.

Gustav, som läser andra året på pastorsutbildningen på THS, tänker att istället för att se pastorstjänsten som en anställning, där han upplever att han ska producera något som församlingsmedlemmarna kan konsumera, vill han att lönen istället ska ses som sponsring för att kunna leda församlingen.

— Jag vill vara deras herde och jag tycker att det blir fel om jag som i en vanlig löneförhandling ska berätta hur mycket jag förtjänar. Jag skulle istället vilja se — hur mycket behöver jag? Han vill alltså att pastorslönen sätts efter behov och situation. 

— Är jag ensamstående behöver jag inte lika mycket lön som en stor familj. Inte heller om jag har låg hyra. Arbetar jag däremot i en storstad och vill bo nära kyrkan blir bostaden dyr och då kanske jag behöver mer lön.

Margareta Smedberg Andersson är ordförande för branschkommittén Trossamfund och Ekumeniska organisationer inom Arbetsgivaralliansen. De organiserar i princip alla trossamfund utom Svenska kyrkan och förhandlar om arbetsvillkor, kollektivavtal, och informerar bland annat om hur lönestatistiken ser ut inom samfunden.

— Vi har en fri lönesättning vilket innebär att lönen sätts i lönesamtal mellan arbetsgivare och anställd, avtalet ger procentpåslag att förhandla om vid den årliga löneöversynen. Genom insamlad lönestatistik ser man hur lönerna ser ut.

Margareta tycker att tanken på ersättning efter behov är tilltalande och lovvärd, men tror att det är svårt att få det att fungera. 

— Det är inte helt lätt att argumentera för högre lön om den tidigare pastorn hade väldigt små behov och man själv har större behov och familj. Man är ganska utsatt. Det är därför som det under många år drivits frågor både om fackligt engagemang och behov av arbetsgivarstöd i våra samfund.  

En av delarna i debatten handlar om givande. Gustav Gillsjö ser problem i pastorns offrande och menar att man kan vara frikostig på annat sätt än att ge pengar.

— Jag tycker att pastorn ska vara ett föredöme för församlingen i givande, men om jag får ut en lön som jag sedan ger tillbaks till min församling försvinner jättemycket offrade medel till Skatteverket. Skatt är jättebra, men när församlingsmedlemmen lägger pengar i kollektboxen är det pengar vi ska ta hand om på bästa sätt för att skapa Guds rike. 

Margareta poängterar dock att lön hänger ihop med pension. Låg lön blir i förlängningen låg pension.

— Att pengarna blir beskattade är kanske dumt i ett avseende, men jag tänker att det är svårt att göra på annat sätt, säger hon.

Marcus Johansson, som läser femte året på THS, ser som Gustav att församlingens medel gör det möjligt för honom att ägna all sin tid åt Guds rike. Men han anser att bara för att församlingen har försörjningsansvar betyder det inte  automatiskt att de ska, om man hårdrar det, tvinga på pastorn en asketisk livsstil. Han pekar också på den ekonomiska resa frikyrkan gjort de senaste femtio åren. Han ser att många medlemmar gått från arbetarklass till medelklass, samtidigt som givandet minskat.

— Jag funderar över vad det står för. Vill man använda församlingspengarna på ett annat sätt? Vill man inte ge mer för att man tycker att det är viktigare att själv få behålla en viss levnadsstandard på bekostnad av att de anställda inte får det?

För honom blir det ett teologiskt problem och återspeglar inte den församlingstanke han ser i Nya Testamentet.

Medan Gustav Gillsjö känner att han inte kan predika om offrande om han har för hög lön, menar Marcus Johansson att lönen för en pastor inom Equmeniakyrkan i dag snarare är för låg. Ingångslönen ligger runt 23 000 —

24 000 kronor i månaden och Marcus jämför det med lönen en ungdomsledare, som ofta har högst ett års bibelskoleutbildning på folkhögskola, har.

— De får minst 19 500 kronor eftersom det är minimilönen som anställd i kyrka enligt kollektivavtalet. En pastor som studerat fyra år och har studielån på kanske 200 000 kronor får alltså bara några tusenlappar mer.

Margareta ser också att pastorslönen snarare borde höjas i och med den långa utbildningen, men poängterar samtidigt att pastorns lön ligger på samma nivå som exempelvis lärarens, som i många fall studerat lika länge.

Summor hit och dit. Marcus tycker egentligen att en viktigare trovärdighetsfråga är vad pastorn gör med sina pengar. Om man lever som man lär. Han tycker att det är viktigt att pastorn får en skälig lön så att han eller hon kan föregå med gott exempel, ge bort och leva ett generöst liv. 

— Vi pratar väldigt sällan om hur vi ska förhålla oss till pengar. Det är viktigt att också ge pastorn en chans att brottas med de här frågorna som det innebär att faktiskt ha pengar.

— Ja, och tittar man på Bibeln är ju en av de sakerna det står mest om just fattigdom och rikedom. Och det är vi generellt dåliga att ta i, säger Margareta Smedberg Andersson.