Stort behov av gode män

Margareta Björn, diakon i Majornakyrkan, är eldsjälen bakom pilotutbildningen som är ett samarbete med bland andra studieförbunden Sensus och Bilda.

— Vi möter flyktingar nästan varje dag eftersom vi har flera som bor i vår fastighet, men kände att vi ville göra något mer. När vi fick höra talas om behovet av gode män så såg vi det här som en möjlighet, säger hon.

Enligt svensk lag ska varje ensamkommande barn få en god man som företräder dem som vårdnadshavare och förmyndare fram till dess att man fått asyl. Sedan tillsätter socialförvaltningen en särskild förordnad förmyndare.

Som god man ska man bland annat hjälpa barnet att söka uppehållstillstånd, vara ett stöd för barnet under asylprocessen och se till att det har ett bra boende, kommer på hälsoundersökning och har en fungerande skolgång. För att vara aktuell för ett uppdrag måste man anses vara rättrådig (det vill säga inte ha någon betalningsanmärkning eller förekomma i belastningsregistret), vara mellan 25 och 75 år, behärska språket och själv vara bevandrad i det svenska samhället.

Kommunerna har lite olika upplägg på sina utbildningar men från och med 1 januari 2015 har alla kommunerna skyldighet att se till att gode män får utbildning.

— I vår utbildning har både Överförmyndarförvaltningen, socialtjänsten och Migrationsverket medverkat och dessutom experter med olika kompetenser,  bland annat om barns rättigheter och trauma, berättar Margareta Björn.

Hon tycker att god man utbildningen i Majornakyrkan har varit en positiv erfarenhet och uppmuntrar fler församlingar att följa efter.

— Nu har vi samlat på oss en kunskap som vi gärna delar med oss, säger Margareta Björn.

Av de 60 personer som deltog i utbildningen i Majornakyrkan hoppas hon att ett 40-tal ska gå in i den viktiga uppgiften. Överförmyndarmyndigheten, som har ansvar för kommunens gode män, tog upp intresseanmälningar vid sista utbildningstillfället.

Vissa kommuner har hela utbildningsansvaret för gode män, i andra har kommunen har man delegerat en del till andra aktörer, exempelvis studieförbund som Bilda och Sensus. Enligt Eva von Schéele, förbundsjurist på Sverige Kommuner och Landsting, SKL, så är Göteborg ett exempel på att det kan fungera bra.

Men SKL anser att det är tid att se över lagstiftningen om att ensamkommande barn ska tilldelas en god man. SKL vill byta ut lekmännen mot professionella företrädare med specialkompetens eftersom situationen har förändrats sedan lagen stiftades för tio år sedan.

Då sökte omkring 400 ensamkommande barn i asyl i Sverige. I dag har många kommuner stora svårigheter att rekrytera tillräckligt många gode män. Eva von Schéele refererar till samtal med kommuner i Norrland som gärna tar emot barn, men inte kan skaffa fram gode män

— Bristerna i lagstiftningen beror dels på den stora mängden ensamkommande barn under det senaste året och svårigheterna att rekrytera gode män som uppfyller de villkor man måste ställa på dem. Men också på att det finns många komplicerade frågor kring ett barns livssituation som en god man ska ta ställning till och avgöra, säger Eva von Schéele.

SKL är också tveksamt till att det är överförmyndaren som har till uppgift att rekrytera, utbilda och utöva tillsyn över gode män för ensamkommande. Myndigheten har till exempel ingen kompetens i frågor som rör vårdnaden av barn. Det är ett område som hör hemma hos de sociala myndigheterna, menar man.

SKL föreslår ett liknande system som används i dag i Nederländerna, där en socionom med rätt utbildning kan ha hand om ett tjugotal barn. När barnet sedan får uppehållstillstånd kan den professionella företrädare som följt barnet under asyltiden fortsätta att vara den barnsekreterare som barnet har rätt till.