Spindeln i nätverket: Folkungakyrkan

Mitt i den pulserande stadskärnan på Södermalm i Stockholm ligger Folkungakyrkan. Den gamla 1870-talsbyggnaden ger inget intryck utifrån av att vara en kyrka, men innanför portarna blir det desto tydligare. Här pågår en bibelundervisningskväll på franska ledd av den kongolesiska församlingen Ambassadeurs du Christ. Den högljudda bönen, ackompanjerad av lovsång med handklappningar och dans från de trettiotalet församlade fyller lokalen på övervåningen i kyrkan.

— Vi sjunger, vi dansar, vi ber till Gud högt samtidigt. Alla ropar på Gud, beskriver pastorn John Kabuidibuidi en vanlig gudstjänst i den församlingen — som bara är en del i ett nätverk av församlingar med bas i Folkungakyrkan.

För tre år sedan flyttade baptistförsamlingen Elimkyrkan från sin gamla kyrka på Östermalm, sålde kyrkan till Zlatan Ibrahimovic, och påbörjade inflyttningen till dåvarande Salemkyrkan på Södermalm. Flytten gav nya möjligheter, en ny stadsdel och en ny kapacitet på 500 personer i stället för 150 personer, men även stora utmaningar.

— Renoveringen tog lång tid, och även om vi fick in mycket pengar från försäljningen så  var det en tuff start med mycket jobb, säger Stefan Swärd.

Församlingen tog det nya namnet Folkungakyrkan — men namnet Elimkyrkan har ändå levt kvar, fast på ett annat sätt. Stefan Swärd leder kyrkonätverket Elimkyrkan som i dagsläget rymmer sex olika församlingar runtom i Stockholm. En av dem är den franskspråkiga församlingen Ambassadeurs du Christ, en annan är den mångkulturella församlingsplanteringen i invandrartäta Skärholmen. Nu siktar man  på att bli ännu fler. 

— Vi har som mål att bli tio församlingar till 2020. Vår vision är att bedriva mission i Stockholm genom att plantera nya församlingar. De vi når i Skärholmen skulle aldrig komma på en gudstjänst i den här kyrkan, mitt i stan, och vi skulle inte nå några rysktalande om vi inte hade gudstjänster på ryska, till exempel, säger Stefan Swärd som samordnar hela församlingsnätverket.

De sex församlingarna skiftar väldigt mycket i karaktär. En ryskspråkig församling, en etiopisk/eritreansk och en kongo-lesisk församling samlas alla under samma tak tillsammans med huvudförsamlingen  i Folkungakyrkan. Förutom dessa finns en församling i Hallonbergen och en församling i Skärholmen. 

— Vi ser oss ju inte som någon moderförsamling som skickar ut församlingsplanteringar, utan hela tanken med det här nätverket är att vi hjälps åt att tillsammans forma nya församlingar och hålla dem aktiva. Det handlar om att forma församlingar som i sin tur planterar församlingar, säger pastorn Lars-Göran Sundberg.

Samtidigt är hemförsamlingen även den i sin linda, efter bara några år i de nya lokalerna.  

— Östermalm och Södermalm är så väldigt olika. Vi känner oss lite som en församlingsplantering på Södermalm, och vår uppgift som kyrka här i framtiden kommer att vara att möta den mentalitet som finns här, och på något sätt lära känna Södermalm för att se vad de vill ha av en kyrka här.

Stefan Swärd fyller i:

— Östermalm är en mycket lugnare stadsdel. Om du går på kvällen här på söder så händer det ju alltid något, det kryllar av människor, på Östermalm är det stängt och tomt efter klockan sju. 

Församlingen tillhör både Evangeliska frikyrkan, där Stefan Swärd tidigare varit ordförande, och Equmeniakyrkan. Trots sin bakgrund inom EFK tycker Stefan Swärd att kopplingen till Equmeniakyrkan är väldigt viktig eftersom den bevarar, som han kallar det, ”ett gammalt väckelsearv”.

— Evangeliska frikyrkan har dominerat i församlingen hela tiden, men jag tycker att det är viktigt i mitt uppdrag att hålla kontakten åt båda håll. Det är viktigt att de gamla frikyrkornas väckelsearv lever kvar i Stockholm också i framtiden, att vi som frikyrkor har rötter och anknytning till gamla väckelserörelser. Det känns angeläget för att den här frikyrkliga floran ska överleva och ha någonting att bidra med i framtiden.

Barn- och familjearbete är en viktig del i Folkungakyrkans verksamhet, berättar Lars-Göran Sundberg. På söndagarna hålls söndagsskolan Äventyret och då och då anordnas även Familjeäventyret, som ett sätt att undervisa föräldrar att även vara andliga ledare för sina barn, och för att lära ut aktiviteter till hela familjerna — tänkta att passa både i söndagsskolan och  i hemmet. På torsdagar har de också öppen förskola för att ge föräldrar möjlighet att komma till kyrkan med sina barn.

— Mycket handlar om att ge familjer stöd och hjälp. Därför har vi också en äktenskapskurs, där vi vill stödja just föräldraskapet och bygga upp starka parrelationer. Men det är viktigt att poängtera att det här inte handlar om att ta upp trosfrågor, ”vad säger Bibeln om äktenskapet?”, utan att vi vill förmedla en kristen värdegrund att bygga sitt äktenskap på, säger Lars-Göran Sundberg.

En annan viktig del är hemgrupperna, som man  i Folkungakyrkan valt att kalla Vardagskyrka, och som återfinns i församlingarna i hela nätverket. Dessa träffas oftast under onsdagar eller torsdagar, 5—10 personer i varje grupp, för att lovsjunga och be tillsammans, men framförallt för att dela livet med varandra. 

— Det är en väldigt väsentlig del av vår verksamhet. Söndagarna är begränsade vad  gäller de sociala delarna, och i vardagskyrkan kan man komma närmare varandra, visa sårbarhet, och umgås tillsammans, berättar Lars-Göran Sundberg.

För att växa ytterligare och bli en välkänd kyrka på Södermalm hoppas Lars-Göran Sundberg att nätverket kan göra sig relevant genom att visa att de bryr sig om människor.

— Jag upplever att det finns ett stort intresse för andlighet och kristen tro här, men vi vill inte särskilja vårt sociala arbete och evangelisation. Det viktiga för oss är att bry oss om folk, både innanför och utanför kyrkan. Det måste vara genuint, på samma sätt som vi måste berätta genuint om Jesu och föra människor till frälsning, säger han.

— Egentligen ska vi göra det som kyrkan alltid har gjort, bry sig om folk och predika evangeliet

Jakob Romeborn

redaktionen@sandaren.se