Sekulariseringen fortsätter att öka och skeptikerna blir fler i den senaste studien av Carl Reinhold Bråkenhielm.
Allt färre ser sig som traditionellt religiösa. Även intresset för en bredare andlighet går ner, enligt en färsk studie. Fortsätter trenden kommer kyrkans roll att minska ännu mer i framtiden.
Sekulariseringen har pågått länge och det innebär att svenskarna allt mer sällan besöker kyrkor, följer kristen etik och har förändrade bönevanor. I tidigare studier har religiösa värderingar ersatts av en bredare andlighet kopplat till exempelvis miljöengagemang.
– Naturen kan vara den nya kyrkan där vi möter det heliga och bli en del av ett större ekologiskt sammanhang, men även här finns ett försvagat intresse, säger Carl Reinhold Bråkenhielm senior professor, Teologiska institutionen vid Uppsala universitet.
I hans senaste studie om svenskarnas livsåskådning ansåg 79 procent att ”balansen i naturen lätt rubbas av människan”. Var fjärde av de 503 tillfrågade beskrev att de möter ”det heliga framförallt i naturen” och 36 procent ansåg att ”naturen är en kraft som genomsyrar allt levande”. Sammanställningen är en uppföljning till en studie som släpptes 2006. Sekulariseringen fortsätter att öka och skeptikerna blir fler i den senaste studien.
– Det finns inga belägg för religionens återkomst, så det finns fog att fråga hur kyrkorna ska tilltala en bredare allmänhet, säger Carl Reinhold Bråkenhielm.
Han understryker att de traditionellt religiösa kommer att bli mycket marginella om utvecklingen fortsätter. Vanliga förklaringar till en ökad sekularisering är att vi lever i ett välfärdssamhälle med en någorlunda jämn resursfördelning där många känner en existentiell trygghet, samtidigt som individualiseringen ökar och samhörighet med andra får en mindre betydelse.
– Vetenskapens utveckling problematiserar också religionens roll, säger Carl Reinhold Bråkenhielm.
Han har också sett hur nöjes- och upplevelseindustrin fått en allt större uppmärksamhet och att många människor finner mening i att vårda sin egen kropp och den så kallade ”hälsismen”. Då får våra matvanor och träning en nästan religiös betydelse och ”ohälsosamma” skuldbeläggs.
Julia Wireaus
LÄGG TILL NY KOMMENTAR