Samstämmighet i stilla ledarsamtal

Det blev en stillsam tillställning när fyra av dem som nominerats som kyrkoledare för Gemensam framtid möttes till samtal i fredags kväll. Inför en tämligen välfylld Norrmalmskyrka i Stockholm fick de frågor om allt från ekumenik till om de sjunger i duschen.

Aningen spända och präglade av stundens allvar äntrade de fyra podiet; Olle Alkholm, Missionskyrkans tf missionsföreståndare, Klas Johansson, distriktsföreståndare för SMK:s Övre Norrlandsdistrikt, Lasse Svensson, metodistpastor och processledare för Gemensam framtid samt Joakim Hagerius, pastor i Saronkyrkan i Göteborg.
De skulle ha varit fem. Men den enda kvinnan, SMK:s nationella missionssekreterare Ulla Marie Gunner, hade samma dag meddelat att hon drog tillbaka sin kandidatur, eftersom hon föreslagits att bli församlingsföreståndare i Immanuelskyrkan i Stockholm.
Panelen fick snart frågan ifall någon av dem kunde tänka sig att vara ledare för en trojka utan kvinnor.
-Helt uteslutet, sa Olle Alkholm. Bara om jag absolut måste, sa de övriga tre.
Och därmed var tonen satt för mötet, som gick i samförståndets tecken. De fyra var rörande överens om det mesta.
-Gemensam framtid har ett bidrag till Sverige och omvärlden. Vi är en kyrka som inte rädd för olikheter, sa Olle Alkholm och förklarade att man vill föra vidare ett väckelsearv, där både människan och samhället ska förvandlas.
Joakim Hagerius varnade samtidigt för att det är lätt att bara dra trådar ur historien, så att framtiden blir det historiska.
-Det finns en stor bredd och en enorm styrka i det nya, fyllde Lasse Svensson på.
Skulle ni kunna precisera er lite mer. Vad vill vi åstadkomma, pressade samtalsledare Andeas Linderyd.
-Många säger att vi sparar pengar med att gå samman, men jag hoppas det inte är ett skäl. Det här handlar om att vi är utmanade av Gud själv, sa Lasse Svensson.
Både Olle Alkholm och Joakim Hagerius betonade också vikten av förändringen i sig och den kreativitet som frigörs när man skapar nytt.
Vad är det som är så härligt med just de här samfunden, försökte Andreas Linderyd igen.
-Tänk inte varför dessa tre, tänk istället dessa tre först, sa Klas Johansson och betonade att Gemensam framtid visar att kyrkor kan gå från splittring till enhet, inte tvärtom som varit vanligt i historien.
Missionskyrkans kommunikationschef Görel Byström Janarv förmedlade frågor från twittrare och dem som följde samtalet direkt på Gemensam framtids hemsida.
Många av frågorna handlade, inte helt förvånande, om ledarskap. Och de fyra kandidaterna var helt överens om att det behövs ett tydligt ledarskap som är både hängivet och andligt.
Om behovet av öppenhet och bredd var det också samstämmighet. Klas Johansson ville komma bortom etiketterna för olika riktningar och Joakim Hagerius slog fast att det är fel, som det sagts, att han skulle vilja begränsa mångfalden.

På frågan om vilken samhällsfråga som är viktigast för Gemensam framtid att arbeta med framöver blev svaret flyktingmottagning och främlingsfientlighet.

Och så kom de, de 22 snabba ja-nejfrågorna, som satte fart på icke-debatten.
Och här kan det avslöjas: Lasse Svensson blir den enda som badar i fontän om Sverige vinner EM-guld i fotboll.
Ingen av kyrkoledarkandidaterna ser på utländska nyhetskanaler utom möjligen Olle Alkholm. Joakim Hagerius källsorterar delvis. Ingen av dem har hunnit läsa tre skönlitterära böcker under året, och ingen kan tänka sig att viga ett homosexuellt par om de vore kyrkoledare.
Mot slutet fick Joakim Hagerius förklara hur han, som egentligen inte varit involverad i bildarprocessen, kunde tycka sig vara en lämplig kyrkoledare.
-Jag har visst varit involverad, även om jag inte stått mitt i processen. Men att se processen inifrån kanske inte är viktigast, svarade han.

ANNIKA AHLEFELT

Hela debatten kan fortfarande ses på www.gemensamframtid.se






FLER NYHETER
Bo Forsberg (t v) från Diakonia anser att Politik för global utveckling inte fungerar tillfredställande. Till höger Lennart Wolgemuth. Foto: Concorde