Regionerna: Strukturen behålls tills vidare

Rapporten bygger både på den externa utredning som Equmeniakyrkans kyrkostyrelse låtit göra och på kyrkostyrelsens eget arbete. Styrelsen har, enligt biträdande kyrkoledare Olle Alkholm, ägnat mycket tid åt frågan. Den rapport man nu presenterar, fem år efter att regionerna infördes, innehåller inga detaljer som kyrkokonferensen behöver fatta beslut om, men frågan kommer att diskuteras både i plenum och på samtalstorget.

Både de externa utredarna och kyrkostyrelsen anser att regionerna är en viktig och omistlig del i Equmeniakyrkan och att den regionala organisationen bör behållas. Att det i nuläget inte bör göras några förändringar i regionernas geografiska indelning  är en slutsats som framhålls i båda rapporterna, trots att förutsättningarna för det regionala arbetet ser olika ut.

– Det pågår ett förändringsarbete i regionerna som måste få fortsätta. Vi kommer nog aldrig att lyckas med att få till lika stora regioner med lika mycket resurser. Regionerna ser olika ut både när det gäller församlingarnas storlek och geografisk närhet. Det handlar om mer än matematik när man exempelvis ska tillsätta resurser. I region Syd där det bor väldigt många människor har Equmeniakyrkan få medlemmar, medan det i avfolkningsbygderna i region Nord bor få människor men avstånden är långa, säger Olle Alkholm.

Utredarna konstaterade i sin rapport att de regionala förtroenderåden, som inte har någon beslutsrätt men som bland annat ska fungera som bollplank åt kyrkoledarna, inte lever upp till den rollen. Även kyrkostyrelsen säger i sin rapport att ordningen för regionala förtroenderåd inte varit optimal och att församlingarnas möjlighet att påverka det regionala arbetet behöver stärkas. Självkritiskt konstaterar kyrkostyrelsen att man inte tillräckligt lyckats tydliggöra arbetsuppgifter och mandat för råden. Trots det vill man behålla dem.

– Förtroenderåden har varit en av svagheterna från första börja. Det var fel att tro att det gick att göra likadant i alla regioner. Det måste finnas en frihet, utifrån förutsättningar, att forma det regionala arbetet, menar Olle Alkholm.

Han skulle vilja se att förtroenderåden involverades mer i frågor som rör Equmeniakyrkans gemensamma arbete, exempelvis konferensfrågor och internationella samarbeten.

– Det kan exempelvis ske genom att förtroenderåden, som representerar församlingarna, är med och utformar verksamhetsplanen. När kyrkokonferensen sedan fastställt verksamhetsplanen så skulle förtroenderåden tillsammans med den regionala kyrkoledaren diskutera hur den ska genomföras regionalt.

Kyrkostyrelsen skriver i sin rapport att kyrkoledarna är nyckelpersoner men att deras roll är komplex. Styrelsen anser att arbetet med att beskriva och prioritera deras arbetsuppgifter behöver fortsätta.  De regionala kyrkoledarna kommer att erbjudas mer stöd i anställningsfrågor och frågor om ledarskap och sin chefsroll.

Några av de förslag som de externa utredarna pekade på i sin rapport har redan genomförts, bland annat att de regionala kyrkoledarna ska ingå i kyrkans ledningsgrupp och att öka delaktigheten i kyrkokonferensen genom att i förväg ha regionala samlingar omkring de frågor som kommer att tas upp. Men kyrkostyrelsen poängterar att församlingarnas engagemang bör stärkas ytterligare eftersom bara 40 procent av församlingarna är representerade i kyrkokonferensen.